Varför tveka, skjut och se vad/om det händer nåt??? Att våga har alltid varit att vinna, ibland inser man inte vad man vunnit förrän senare! Du har nog börjat gå tre steg fram och och ett halvt tillbaka nu, vänta ska du se det går snart med stormsteg!! Kram Nonna
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
9 kommentarer:
Varför tveka, skjut och se vad/om det händer nåt???
Att våga har alltid varit att vinna, ibland inser man inte vad man vunnit förrän senare!
Du har nog börjat gå tre steg fram och och ett halvt tillbaka nu, vänta ska du se det går snart med stormsteg!!
Kram Nonna
Caja like it 2 ;-D
Kram/c
Den var rolig! Jag önskar dig och Carolina en skön helg.
Många kramar från Ingrid
Gillar bilden verkligen och tanken också.
Godnattkram från Eleonora
hej vännen, nu blir jag lite orolig för dig och de dina.....vi har ju inte sett till dig på 5 dagar nu. Hoppas allt är ok med er?!
Varm Kram/c
Men hallå Elisabeth!
Nu är det dax att komma tillbaka;)
Saknar dina inlägg
Jag vill bara önska dig en
underbar helg.
Skicka en kommentar