fredag 19 augusti 2011

Så öppnas dörren...


... och man säger "Hej, vad roligt att se dig igen!"
Så kan man beskriva känslan när kontakten med världen öppnas igen...

Jag skulle skriva om färgen gul. Jag skulle skriva om fönster som öppnas för natten. Det nya. Sen skulle jag skriva om det dåliga samvetet som vuxit till kräkrädsla för att se honom idag...
Det nya som måste levas, och det gamla som måste överlevas. Det svåraste jag någonsin gjort... men det nödvändigaste. Leva och överleva.

Men jag har lite bråttom nu... strax vaknar Carolina, och vi ska gå upp till mamma och pappa.... å i övrigt hitta på en bra fredag tillsammans. Så jag skriver bara lite ur det andra nya, förutom färgen gul och nattöppna fönster... boken som jag har lånat... "Bara detta liv":

"Man är fri att leva som man vill. Men man är inte fri att välja sina omständigheter. Dock är man fri att välja förhållningssätt till dem, trots svår uppväxt, ständig otur i livet, katastrofer, övergrepp, kriser, allvarliga olyckor, arbetslöshet, hopplöshet, livsleda, stress, familjebekymmer, svek, otrohet, villrådighet, viljesvaghet, karaktärsbrister, dåliga gener, fel partner, olydiga barn, inga vänner, elaka myndigheter, sjukdom och elände. Det viktiga grundtagandet är att, oavsett vad som hänt i ens liv, aldrig se sig själv som enbart ett offer för omständigheterna."

Det låter enkelt... mitt i svårt. Men jag jobbar på det. Som nu... jag sitter i min knallgula natt-tshirt och skriver, och jag har sovit med öppet fönster inatt.

På väg... med små steg.

2 kommentarer:

Kersti sa...

Jätte kram

Elisabeth sa...

kERSTI: Tack snälla Kersti! Den kramen värmer än... och det var verkligen synd att vi inte kunde ses när vi var i Stockholm. En jättekram i tanken tillbaka till dig... Varm kram..