... men det blir inte mycket. Mest för att komma ihåg... och för att jag är så så trött. Vi har varit på sjukhuset i flera timmar... Carolina och jag. Pappa varit där hela dagen.
Mamma är inlagd. Klagar över smärtor i bröstet, hosta, trött och orolig... och vi får ta en dag i taget som läkaren sa. Läkaren pratade om mycoplasmainfekton... eller lunginflammation. Hon får antibiotika nu.
Vi får se när min syster kommer... det är inte så lätt att komma ifrån när man har vårdjobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kära Elisabeth!
Tänker såå på er mitt i allt det svåra.
Kram Kia
kIA: Tack, min vän! Din omtanke bär så mycket mycket mer än jag kan hitta några bokstäver som berättar om hur det värmer. Var rädd om din gåva - att vara ett broräcke för den som vacklar i livet.. tack! Varm kram..
Skicka en kommentar