tisdag 3 april 2012

Jag blir så....

... ja, jag vet inte riktigt vad jag blir. Eller hur jag känner just nu.

Mamma åkt in på sjukhuset igen. Inatt klockan två så hade hon väckt pappa. Då stod hon vid fotöljen, kunde inte röra sig, och bara skakade på benen. Pappa fick hämta rullstolen och sätta henne i den. Sen skulle hon prompt till toan. Där hade hon ramlat på golvet... och pappa orkade/kunde inte få upp henne. Han fick ringa både AHS och larmtjänst. Till slut hade de fått henne i säng. Hur sedan förmiddagen såg ut har jag inte riktigt klart för mig, men vid 12-tiden bestämde AHS att ringa efter ambulans.

Nu ligger hon där. Jag har nyss pratat både med henne och pappa. Hon säger att de på sjukhuset är oroliga för att hennes ben och fötter är så svullna igen. Hon säger att hon inte mår bra. Att hon har svårt att andas och fått inhalera mycket. Att hon har fått ett stort blåmärke på ryggen. Hon har fått morfin. Jag peppar henne så gott jag bara kan... och lovar att komma upp med Kahls kaffe. Senast imorgon. Pappa säger att proverna var bra, men att hjärtflimret ökat. Han låter så trött... men säger att han tycker det känns tryggt att hon är där hon är... och han behöver få vila lite. De senaste veckorna har han skött mamma i stort sett dygnet runt.. och de senaste nätterna knappt fått sova.
Vi pratar lite försiktigt om döden... för hur det än är... den lurar. Det är bara det att den är så ovärdig.. både för mina föräldrar och min Sven-Erik.
Å än en gång så tänker jag... hur ska allting bli snart?

Ja, vad känner jag? En förtvivlans förtvivlan kanske... av den där tröttare sorten.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänker på dig/Inger

Laila sa...

Du får känna dig förtvivlad! För din situation, för dina föräldrars situation och för vad som komma skall. Det är så jäkla tungt när man märker att det går bara åt ett håll.
Jag hoppas din mamma går åt rätt håll och att din pappa hinner vila lite.

Jättestorbamsemultikram till dig gumman ♥

Marjatta sa...

Vännen..vännen min..det finns inga ord för allt det svåra, mitt hjärta gråter med dig, och de dina.
Hoppas av hela mitt hjärta att ni får en lugn, fridfull påsk, att din lilla mamma åter hämtar sig, och din lilla pappa får samlat kraft, och vila..Ljus, och kärlek, och varma styrkekramar till er alla..ta väl hand om dig vännen, och din fina Carolina.

Elisabeth sa...

Till alla: TACK snälla! Tänkte skriva mer till var och en av er, men nu måste jag försöka hålla mamma-oron ifrån mig lite. Det är snart dags för sängen... Varm kram..