"Bara" glaskroppsavlossning".Tack älskade min Gud vad lycklig jag får vara!!! "Jag är så glad att du är hemma igen" har Carolina sagt flera gånger nu. Jag också, men får hålla lite koll.
Nu blir det bara mys mys mys resten av dagen... så tack Gud. Vad vi får ha det bra ändå.
Jag läste om glaskroppsavlossning och ser att det kan gå över av sig själv och är naturligt. Det lät hemskt tyckte jag, men är kanske inte så hemskt som det låter. Skönt att det inte var något allvarligt i alla fall. Kramar
Jaså, du har också drabbats... Jag visste inte alls vad det var när jag såg en massa blixtar. Min man såg en svart sotflaga, han ringde och läkaren trodde att det inte var nåt... Och så var det näthinne avlossning, som är mycket värre.
aNN: Tack, Ann! Ja, visst låter det lite hemskt. När det handlar om försämringar och sjukdomar överhuvudtaget så tycker jag att det är trist. Fast i jämförelse med annat så kan jag i alla fall andas ut just nu. Varm kram..
bLOGGBLAD: Jo, jag drabbades ju av näthinneavlossning på högra ögat 2006 med den trista utgången att jag fick/de upptäckte både ett hål och en skada på gula fläcken. Dessutom fick jag operera gråstarr på samma öga. Därför ser jag idag mycket dåligt på det ögat. Nu upptäckte de för en tid sedan att jag också har gråstarr på det vänstra ögat, d v s det öga som nu drabbats av glaskroppsavlossning. I dagsläget så har jag valt att avstå gråstarrsoperation då risken är stor att jag drabbas av samma skada/hål i gula fläcken på mitt vänstra öga. Jag ser hellre jättejättedåligt men har lite fokus kvar, och där folk faktiskt står stilla, än att jag helt förlorar förmågan till att se att "blomman står still i fönstret". Ps. Du har en klok man:)! Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Jag läste om glaskroppsavlossning och ser att det kan gå över av sig själv och är naturligt.
Det lät hemskt tyckte jag, men är kanske inte så hemskt som det låter. Skönt att det inte var något allvarligt i alla fall.
Kramar
Jaså, du har också drabbats... Jag visste inte alls vad det var när jag såg en massa blixtar. Min man såg en svart sotflaga, han ringde och läkaren trodde att det inte var nåt... Och så var det näthinne avlossning, som är mycket värre.
Skönt att det inte var värre!
aNN: Tack, Ann! Ja, visst låter det lite hemskt. När det handlar om försämringar och sjukdomar överhuvudtaget så tycker jag att det är trist. Fast i jämförelse med annat så kan jag i alla fall andas ut just nu. Varm kram..
bLOGGBLAD: Jo, jag drabbades ju av näthinneavlossning på högra ögat 2006 med den trista utgången att jag fick/de upptäckte både ett hål och en skada på gula fläcken. Dessutom fick jag operera gråstarr på samma öga. Därför ser jag idag mycket dåligt på det ögat.
Nu upptäckte de för en tid sedan att jag också har gråstarr på det vänstra ögat, d v s det öga som nu drabbats av glaskroppsavlossning. I dagsläget så har jag valt att avstå gråstarrsoperation då risken är stor att jag drabbas av samma skada/hål i gula fläcken på mitt vänstra öga. Jag ser hellre jättejättedåligt men har lite fokus kvar, och där folk faktiskt står stilla, än att jag helt förlorar förmågan till att se att "blomman står still i fönstret". Ps. Du har en klok man:)! Varm kram..
Skicka en kommentar