lördag 21 november 2009

En annorlunda lördagsmorgon....

... jo, men så känns det! Spirar lite... bubblar lite... hoppas lite. Precis så där som alla mornar i en tid för länge länge sedan.
Märklig känsla.... men så så så välkomnande!!

I några dagar nu har jag sett henne för mitt inre. Där borta. En Elisabeth som skrattar... och som möter varje morgon med nyvaken yr lycka och glädje inför den nya dagen hon fått. I några dagar nu så har jag.... ja, jag vet inte vad jag ska säga riktigt.... men för mitt inre så har jag skapat... ritat... tänkt... fantiserat... beslutat... drömt... bestämt... att där borta, där står den leende och lyckliga Elisabeth igen. Hon står där. Trots att hon vet att inte mycket i hennes omvärld har förändrats.... men nu, nu kan det svåra inte få henne att sjunka längre. Nu kan hon möta sorgen med sina tårar utan att hon för den skull dör... nu har hon bestämt att mycket av det svåra inte längre ska få göra henne illa. Hon kan äntligen se allt ljus som hon har omkring sig... hon kan se lyckan i det hon äger... hon kan vakna tacksam varje morgon för det liv hon har fått... men fram för allt så har hon skapat en ny, trygg och lycklig plattform för livet igen. För henne. För den nya lilla familjen..

Det är min bild. Än är jag inte där... men jag är på väg!
Å den här morgonen gav visshet om det. Jag är på väg!

..........

Den här bilden har jag som sagt haft några dagar nu, men igår träffade jag två handläggare på soc som arbetar med lösningsfokusering. Å det var märkligt... för de bad mig att försöka fantisera/skapa en bild av HUR jag skulle vilja vakna en morgon... utifrån att ett litet mirakel inträffat. Ett mirakel, som visserligen inte kunnat göra SE frisk igen, men där jag mådde bra igen....
Det var då jag berättade om min bild.

Jag fick ju också berätta om mitt liv, och hur det sett ut de senaste åren. Om SE:s sjukdom, allt jag tappat och förlorat, om förtvivlad ensamhet, kämpandet, och.... ja, ni vet. De tyckte att jag varit stark som klarat det. Mycket stark, sa de.

Nu kommer jag inte ihåg allt som sas... men när jag gick därifrån så kände jag... hoppet. Nästan åt lycko-hållet till....
Nu har jag fått med mig tre frågeställningar som jag ska fundera på tills vi ses igen om två veckor. De som har med miraklet att göra... de som har med min bild att göra.

Jag är på väg... och ytterligare bärhjälp just idag blir solen, som dök upp nu.

Jag är på väg...

Å jag glömde nästan.... tack Gud!

13 kommentarer:

Isabelle sa...

Härligt Elisabeth! Du ÄR stark och du ÄR så otroligt duktig! Jag och många andra bildar din alldeles egna hejaklack. Vi står här på sidan och applåderar och puttar dig försiktigt framåt, vidare. Och om du snubblar eller faller så tar vi emot dig, plåstrar om, blåser lite så att du kan fortsätta din väg mot mirakel. Du kan! Det vet jag. Den största av styrkekramar till en hjälte, det vill säga DU.

Eleonora sa...

De två handläggarna du träffat håller på att göra underverk med dig och du själv har blivit mer och mer mottaglig för vad dom berättar för dig. Så glad jag blir att höra detta. Och med vilken beslutsamhet du utstakar ditt kommande liv. All styrka och allt gott vill jag önska dig. Många många helgkramar till dig och Carro.

trollmor sa...

Tack för senast ! Alltid lika kul att träffa dig.
Du är ju bara fantastisk, en riktig fighter.Blev glad av att läsa ditt positiva inlägg.
Att ha en vision är viktigt tror jag.Tänk att du har en tom tavla som du nu ska måla med ditt liv.
Kanske måste man måla flera tavlor ,vad vet jag .Sedan väljer man den man tycker bäst om. pröva dig försiktigt framåt med din pensel.
Kram på dig
ewa

Tina sa...

Hej Vännen!!
Å, ditt inlägg är så rörande !! Det tårar sig i ögonen!! Va underbart att du börja se den bild av din framtid & den lycka som du är så värd att känna!!! Fortsätt skapa den bilden. Det är det du skapar i ditt minne, fantasi, hjärta.. kalla det vad du vill.. men det är just DET du sen drar till dig.
Du är en stark & fokuserad kvinna!! Inget är omöjligt!! Bara vi själva som sätter krokben för oss själva!!
Du har en så enorm karma så den nästan är bländande. Jag är helt övertygad om att är det nån som kan vända sorgen till lycka.. då är det DU!!
Tack för att du delar med dig!! Jag tar det till mig & bevarar det i mitt hjärta!!!
Kram Tina från bloggen
* Livet är här & nu *

Eleonora sa...

Tack rara du för go morgonhälsning. Jag har ryckt upp mig och får väl anses vara "som vanligt" igen. Igår fick jag en så fin väggalmanack för 2010 av min älskade Guldlock. Varje månad figurerar hon på en fantastisk bild, som piggar upp hela den månaden. Därför blev jag glad och piggelin igen - så litet behövdes. Dina goa hälsningar hjälpte också till må du tro - just det - tänk om vi bodde närmare varandra!!

chaos sa...

Åh,vad härligt att läsa, Elisabeth! Så härligt och hoppfullt och ljust! Önskar dig allt allt gott där i framtiden!

Stor varm kram till dig, för att du alltid delar med dig, för att du är stark och för att du är du!

Di sa...

Så härligt att läsa om att du känner lite lycklighetskänsla! Att du har hopp, och jag måste ju säga att du har verkligen varit stark och de erfarenheter du skaffat dig under de här åren är ovärderliga, även om du inte bett om dem, så har det blivit en gåva att du fått se hur bra du klarat dig och C under dessa år. Var stolt över att du fixar det här och att du kommer att fixa framtiden är jag helt övertygad om. Må solen lysa över dig och din dag idag och i morgon! varmaste kramar!

bollebygdsbo sa...

Jag är så glad för din och Carolinas skull.
Tack för att du delar med dig av detta nu.
Kram

Kersti sa...

Att få hjälp att tänka med de förlösande frågorna som mirakelfrågan är så otroligt verksamt. Mycket starkare än man kan ana. De gör skillnad, de förändrar. Du är på väg jag ser det. Kram

Anonym sa...

Lilla gumman, mina ögon tåras när jag läser...
Så fint, så underbart, vilken strimma av hopp om ljusning i din tillvaro.
Jag önskar dig allt gott och att solstrimman skall breddas och lysa starkt över dig.
Du behöver det.
Kram

Vida sa...

Härligt! Lösningsfokus och mirakelfrågan använder jag också så jag blir glad att de ger dig hopp:)

Skickar en liten hälsning från San Fransisco flygplats där jag tillbringar natten på väg mot Hawaii imorgon. Jag kommer troligen inte att lägga tid på att läsa bloggar så jag passar på att skicka en varm kram nu som får värma till nästa gång vi hörs

Liv

Laila sa...

Jag vinkar till den "nya" E och jag vinkar till den "gamla" E. För jag tror att dessa båda kommer att gå hand i hand en dag.

Måtte dina kontakter kunna hjälpa dig ♥

Elisabeth sa...

kERSTI: Tack snälla! Ja,och jag känner tillförsikt och hopp inför detta nya mirakel... mitt nya jag. Å jag bygger också en slags ödmjuk styrka och tacksamhet genom alla de som ser min resa nu... så från hjärtat: tack, min vän! Kram..

cHAOS: Tack snälla! Att någon säger "du är stark" med den tron, är för mig detsamma som att någon säger "Jag tror på dig", och det, min vän... bär oerhört mycket och långt nu. Så vill jag också önska dig allt allt gott i din framtid... du är så värd den! Du är en kämpe du... Kram..

dI: Tack snälla! Ja, det är en känsla som ska byggas på nu - och, vilket är ett mycket viktigt och, det är bara jag som kan göra det! Ingen annan kan ju skapa den känsla man vill bära inom sig...
Å du har alldeles rätt... en dag kommer mina dagar nu att vara en erfarenhet som jag kan bära som en gåva. Nu önskar jag snö... men med solglimtar emellanåt. Både för dig och mig... Kram..

eLEONORA: Ibland behövs det så lite för att göra livet lite ljusare för någon annan... å en almanacka med bilder på din lilla Guldlock är något som jag förstår kommer att förgylla dina dagar mycket framöver. Å så du vet, jag tycker att du är en fantastisk kämpe... på många sätt! Kram..

tINA: Tack snälla! Å du har så rätt, det är bara vi själva som sätter krokben för oss. Men ibland så tror jag att livet kastar fram lite väl mycket snubbeltråd också. Å vi får ett fasligt sjå att inte snubbla...
Min vän, det är nog första gången i mitt liv som någon säger att jag har "enorm karma", men din tro på mig gör mig oerhört stolt och ödmjuk. Tack för att du tror på mig, jag tar det med mig... Kram..

bOLLEBYGDSBO: Att någon går bredvid mig/oss och säger: "jag är glad för er skull", ger MIG glädje som bygger upp värme och vänskap. Tack snälla I! Kram..

eLEONORA: Ja, min vän det har du alldeles rätt i... de gör underverk. Men jag tror inte att jag hade varit mottaglig för denna mirakelkraft om jag inte först bestämt mig för att göra just det. Vara mottaglig - hitta nytt. Kram..

tROLLMOR: Tack själv du! Å du är väl en riktig fighter du med... förresten, hur går det med foten? Sen kan jag bara hålla med dig... att ha en vision är viktigt! Ett mål.. ett hopp... ett liv... ett taveltänk där jag målar ett penseldrag i taget. Å en dag så har jag hittat min livstavla... hon som är jag. Kram..

iSABELLE: Åh, tack snälla! Men någon hjälteetikett ska jag inte ha... det finns så många många andra som verkligen ska ha denna etikett! Du, till exempel! Sen blir jag ju förstås väldigt väldigt glad över dina ord... och din tro på mig. Å än mer glad över att höra att någon tar emot när jag snubblar och faller lite... för det kommer jag nog alldeles säkert att göra också. Inte mycket... och bara tills jag står där fullt ut stark och redo igen. Tack snälla du... och tack alldeles väldigt mycket för senast! Kram..

mARSKATTEN: Tack snälla... fast jag vill ju inte göra någon ledsen heller. Förlåt för det! Ja, jag har verkligen fått en välsignelse någonstans ifrån nu... någon, eller någonting som säger att det ska bli bra nu. Jag håller fast vid det...och jag önskar också, rätt ofta, detsamma för dig... att solstrimman ska få breddas och lysa över dig. Så en välsignad solstrimma skickar jag i tanken till dig nu, min vän... Kram..

vIDA: Tack snälla... och då vet du precis hur mycket detta mirakeltänk bär och hjälper! Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du har det bra därborta på Hawaii... och får med dig hem de verktyg som du tror dig behöva för din framtida coaching. Fast jag tycker ju att du är rätt fullärd redan... och välkommen hem! Kram..

lAILA: Å jag vinkar tillbaka till en vän som har burit mig precis där jag står den dagen... jag vinkar till dig. Å precis som du säger... den gamla Elisabeth, hon kommer att finnas kvar. Men som den nya Elisabeth bygger på... Kram..