... som jag hade tänkt det. Livet bestämde sig bara helt plötsligt för att ändra, eller helt enkelt förkasta den färdriktning som jag sedan så länge varit trygg med. Å inte det minsta kunde jag göra för att förhindra saken...
När vi är unga så har vi drömmar. Där finns inga begränsningar. Där skapar vi mål i livet. Där kan vi måla och fantisera om hur vi ska ta oss dit... gå skola, arbeta, tjäna pengar, gifta oss och skaffa barn... eller andra fantastiska reseskildringar som ska ta oss till det vi alla önskar oss allra allra mest... trygghet, lycka, och kärlek. Målet i livet. Meningen med livet.
Inte för en sekund så vet vi att det är livet, som tycks ha en egen mystisk och bestämd kraft, som gett oss färdriktningen. Å det är livet som kan ändra den lika fort! Å tur är väl att vi inte vet det...
Tänket, eller vår reseskildring, den håller vi fast vid så länge det går som vi planerat. Så länge inte livet bestämmer sig för att med sin mystiska oförutsägbarhet omkullkasta alltihopa. Då... då tappar vi helt förmågan att navigera... vår kompass stämmer inte längre... vår färdriktning är ändrad!
Men kanske, tänker jag... målet finns ju kvar! Det är ju bara färdriktningen som ändrats... och kanske går det att navigera om... med en ny kompass?
Att livet bestämmer färdriktningen - men jag bestämmer målet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det finns nog inte många som fått sig tilldelat allt de önskade av livet. Inte jag i alla fall. Men det är fortfarande bara att "hänga med" och göra så gott det går. Färdriktningen kan man ju ändras många gånger under livets gång - målet kanske också ändras, men förutsättningen är väl - tror jag - att man kan uppskatta allt man har omkring sig och att man får vara frisk. Men lycka då? Ja det finns ju så många saker som kan göra en lycklig, så det gäller väl även där att vara öppen och ta emot det som kommer i ens väg, även regntungt väder som idag tex.
Kramar om dig jättemycket!!
Go Elisabeth go!! Yezz, det är så rätt och så riktigt
"Att livet bestämmer färdriktningen - men jag bestämmer målet?"
Varmaste varmaste hjärtekramarna till Dig!
Nej, jag tror inte att vi kan bestämma målet heller. Vi är nog många som håller med om att livet tog en annan vändning - sjukdom, död och annat som vi vet om att de finns, men som bara drabbar andra.... inte oss....
Jag tror att vi bara får hänga med och ta en dag i taget - jag tränar dagligen på att leva i nuet och vara tacksam för det som är, och strunta i det jag inte kan göra nåt åt - och strunta i att planera. Men svårt är det...
Vet du, jag tycker du resonerar så klokt! Trots svackor och "snubbeltråd" så tror jag att du och C är på rätt väg nu - det känns skillnad på din inlägg nu mot för ett tag sedan!
Hej du underbara!
Mycket kloka & tänkvärda ord!! jag håller med dig.. Vi ska sluta planera in i framtiden..inte helt, för vi måste ha våra drömmar & mål i livet.. men vi måste börja leva & handla mer i NUET!
Livet är här & nu!!!
Jag känner sån sorg i mitt hjärta & önska jag kunde göra nått för dig & din familj. Men vad kan jag göra? Jag känner så starkt med dig!!!
Sänder dig en varm kram fylld med lycka, tor,glädje & kärlek!!
KRAM
kloka tankar,andas hoppfullhet! varmaste kramar!
Skicka en kommentar