... och nu är det lördag. Jag skulle skriva om så mycket, men... ja, det blir inte så, känner jag.
Jag orkar inte, och har ont i magen. Å inget djuptänk...
Men jag vill komma ihåg dagen ändå lite.
Idag följde Carolina med mig, och min vän M, på morgonfika på MVG. Hon var ledig från skolan.. och hon behövde, och behöver göra lite roligt.
Pratat med både mamma och pappa.
Pappa låter så trött när jag pratar med honom. Han berättar att han har sovit dåligt föregående natt... då han hade så ont i händerna av alla de hudsprickor han har. Å värst är det på tummarna... stora kratrar av sprickor som blöder och gör ont. Han går ju på ljusbehandlingen för dem, men det verkar inte hjälpa värst mycket. Jag tycker så synd om honom... han kan knappt spela på dragspelet längre.
Sen har han också varit till mamma två gånger idag... och imorgon bitti ska han dit igen... för att hjälpa henne att duscha. Med handskar på förstås...
Mamma pratar jag också med... lill-gumman som försöker låta så kavat. De har nu satt in en shunt för att de inte ska behöva sticka henne så mycket. Hon får kortison så hon har blivit rätt svullen i ansiktet. Henne hud är blå, och hon säger att det beror på någon slags obalans med all antibiotika hon får. Hennes sänka på 88.
Imorgon ska jag och Carolina åka upp till henne med hemkokat kaffe och kubb. Jag glömde ju kubben i onsdags... så nu blir det imorgon istället. Hon blir så glad när jag säger att vi ska komma upp... "åh, då har jag nåt att se fram emot" säger hon. Jag riktigt hör hur hon ler..
Självklart så vet jag ju att det är viktigast för henne att pappa kommer... men för dem båda är det viktigt nu att deras barn finns där... speciellt nu. Mamma berättade glatt att Jonas hade varit dit en kväll...
Nu blev det här skrivet bara rätt upp och ner... jag vill komma ihåg dagen, men jag varken orkar, eller vill tänka så mycket på hur det är nu. Bara vara mitt i räcker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra att du bara skriver utan att tänka. Du behöver få ur dig det du har inom dig så lätta på låset och skriv, det är inte farligt och du skulle må så mycket bättre tror jag.
Kan inte mildra din sorg men jag hoppas solen skiner på dig idag!
Du är duktig som finns tillför så många. Önskar jag kunde finnas till för dig litet mer aktivt och nära. Kram till dig och Carro!
Kommer in för att ge dig en STOOOOR kram.
rENÉE: Tack snälla Renée! För att du orkar vara den vän för mig som jag inte riktigt orkar vara för någon annan än de närmaste just nu. Att skriva är svårt... så många känslor som trängs om utrymme... och många av dem skulle orsaka stormar runt om här, och det orkar jag inte ha nu. Sen så måste man tänka när man skriver... och det är inte heller så bra att göra vissa dagar, du vet.
Men just nu skiner solen, min vän... tack för din omtanke... alltid! Varm kram..
eLEONORA: Tack snälla Eleonora för dina ord av omtanke... att du finns därborta betyder oerhört mycket... både för mig och Carolina. Vi pratar ofta om dig... ditt leende... din värme... och vi minns ofta med vilken omtanke du mötte oss när vi var i Sthlm. Så du är väldigt aktiv i våra hjärtan, min vän!
Sen... jag blir glad över dina ord "finns till för så många"! Att någon tycker så, menar jag. För i ärlighetens namn... jag tycker inte att det är så, fast jag gärna skulle vilja. Varm kram..
eWA: Tack, min vän! Kramar värmer alltid... och bär så så så mycket mer än ord någonsin kan berätta. Tack snälla Ewa! Varm kram..
Skicka en kommentar