... och han låter trött. Så trött.
Mammas läge oförändrat. Läkarna vill ha ett samtal med honom klockan 12 idag.
De hade frågat om han hade någon som kunde följa med honom.... min syster Carina och jag följer med honom. Carina på väg upp till Umeå nu...
Det är tufft idag.
Carolina och jag ska fika lite tillsammans nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kramar om!!! Inte så kul att jag önskade dig trevlig kväll när den sedan blev som den blev. Ingabritt
Hur mycket mer ska du orkar bära på dina axlar. Man kan tycka att det det är bra nu, låt livet visa sig från en annan sida också. Vad du och din dotter genomlever kan vi som skriver våra kommentarer aldrig någonsin förstå på djupet, endast ni två som går igenom det och lever med det dagligen.
Vet inte om jag hade orkat om jag varit i din/er situation, men vet ändå av egen erfarenhet det jag själv gick igenom förra året gör att man måste orkar, man måste tar sig igenom det, eller helt enkelt bara sätta sig ner och ger upp.
Visst finns det valmöjligheter om man orkar kämpa vidare, men människan är trots allt så beskaffad att till slut finns en gräns, när den är nådd rasar man samman om inte livet gör en riktig kovändning, till något positivt.
Det finns små ögonblick i livet som letar sig in mellan det sorgliga och nattsvarta, där man för några sekunder glömmer tillvaron, ögonblick som stannar och hjälper för stunden. Kanske är de det som gör att vi människor ofta klarar av livets alla avgrunder och svarta stunder man önskar man aldrig behövde befinna sig i. Livet far fram med en del på ett sätt som är oförlåtligt, medan andra inte är i närheten av det förstnämnda. Vad det är som gör att vissa människor lever ett bra liv utan sorger och annat elände, den frågan kommer alltid att förbli obesvarad. Alla är vi födda under olika stjärnor, en del lyckostjärna, andra ingen lyckostjärna. Allt är redan förutbestämt den dag vi såg dagens ljus, så är det bara.
Ber en bön att din mamma ska klara sig från det hon nu går igenom.
Tänker på dig/er!
Tänker så innerligt på er....hur har dagen gått...hur är det med lilla mamma, hur mår SE, hur mår DU och hur mår C...detta livet, ibland är det fruktansvärt hårt. Ber för och med er...stora kramar som alltid.
Skicka en kommentar