... "men så gott vi mår", brukade min mormor säga.
Å jag tänkte skriva lite om henne ikväll... berätta om den trygghet hon var för mig under hela min uppväxt... och så tänkte jag lägga upp en fin bild... men då föll min blick på bilden av mig och Sven-Erik från sommaren 2008. Det blev en djup suck... och en påminnelse om hur det är nu. Våren 2011. Å "så lite vi har, men så gott vi mår"... känns inte riktig så.
Jag får tänka bort det... gjorde jag.
.........
Mamma låter trött och slut när jag pratar med henne på telefon ikväll. Hon har varit hos "sin" hjärtläkare idag, som egentligen bara bekräftade det hon redan visste... hur det är ställt med hennes hjärta och hennes lungor. Men de ska försöka ändra lite på hennes mediciner... så kanske hon får må lite bätte... och hon är nöjd med det.
På torsdag ska jag på begravning. Min morbror Thord. Jag gruvar lite för det.
Men nu ska jag ta mig en påtår och en muffin.. och tänka ändå "så lite vi har, men så gott vi mår!"
5 kommentarer:
Jag försökte kommentera när jag gick in via länken på fb, men det gick inte!
Vacker bild och lite symbolisk... livets väg, i ljus och skugga.
Detta är en mening som jag oxå känner igen från min barndom. Liksom den, det är en mening med allt som sker. Den sista har jag funderat många gånger över. För det är ofta jag inte kan se meningen. Ha en bra vår dag! Även om det ligger lite jobbigt framför dig. Jag skickar styrke tankar och kramar. Ingabritt
Jag brukar också gruva mig för att gå på begravning. Värst var hittills mina föräldrars begravningar, men jag tröstade mig med att de levt långa och goda liv och jag var glad att jag hade just dem som föräldrar. Men sorgligt är det ändå.
Varma kramar till dig...
*kramar om*
bLOGGBLAD: Jag tänker rätt ofta på dig, min kloka vän. Hoppas allt är så bra som det kan vara...
Bilden har Carolina tagit, och det är en av mina finaste bilder.. än om också en av de svåraste att se. Varm kram..
iNGABRITT: Meningen med livet, min vän... ja, om vi visste det! Men jag brukar tänka att huvudsaken är att jag tror på, och håller fast vid, ATT det finns en mening med det som sker... ATT det finns en mening med att Sven-Erik fick en demenssjukdom... att jag sitter här ensam idag... och att så mycket annat är svårt. Sen att jag inte vet VAD den meningen är.. ja, det får jag försöka lära mig att leva med. Det går som lite lite lättare att bära då... att allt ändå inte bara var en slump. Varm kram..
rUTA ETT: Ja, gruvet är ju över nu... men jag försöker just nu att inte tänka på den. Men jag kan hålla med dig i ditt tänk... det blir ofta lite lättare om man vet att den som gått vidare fick ett långt och gott liv här. Varm kram..
cAJA: Å i tanken just nu, en riktigt varm kram om dig, min vän! Varm kram..
Skicka en kommentar