... för mamma. Å tvärtom.. Han avfrostar frys, drar lakan och knäpper knapparna i hennes kofta... ungefär samtidigt. Carolina har varit uppe o bakat på morgonen, så vi hade med oss lite gofika. En fìn stund att minnas,.
vIDA: Tack Vida! Om jag kunde förmedla något av den kärlek som bär de två... ja, då blir jag glad. För kärlek.. oavsett medium, ger precis som du skriver, värme i hjärtan. Varm kram...
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Du beskriver en sån oerhört fin kärlek mellan dina föräldrar och även den som du själv upplevt. Det värmer i hjärtat.
Kramar
vIDA: Tack Vida! Om jag kunde förmedla något av den kärlek som bär de två... ja, då blir jag glad. För kärlek.. oavsett medium, ger precis som du skriver, värme i hjärtan. Varm kram...
Skicka en kommentar