Ja, iallafall gör jag det lite nu. Det blev fint i fönstret, jag har gofika till julfilmen med Bing Crosby som jag ska se, o alla finns just nu.
På onsdag ska jag åka till Sven-Erik... jag får tänka på det sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du är stark som vågar känna lycka i vardagen trots allt!
Läste din rubrik" Kan man känna lycka mitt i sorgen?"
Jo, du visar så fint på att försöka göra lite mysigt och glädjas lite åt det, fina Elisabeth!
Ta vara på såna stunder, det behövs mitt i allt.
Idag har jag kollat många foto och minns så många lyckliga stunder med nära och kära som gått före.
Många ljus och lite" gofika" behövs ofta.
En stor kram till dej min vän
Kia
aNONYM SA: Tack! Tack! Tack! Jag behöver nog inte skriva mer.. jag tror du förstår hur glad jag blev över de orden! Varm kram..
kIA: Tack, min vän! Jag brukar tänka att lycka, glädje och kärlek är eviga känslor.. vi bär dem med oss, inom oss, och bevarar dess starka obändiga kraft som en källa att ta till när det kommer mörkare tider. Önskar dig en dag fylld med mycket ljus och "gofika".. Varm kram..
Varma söndags kramar till både mor, och dotter. Var rädda om er.
Skicka en kommentar