.... som inte får tycka synd om någon! Åtminstone inte utan att personen ifråga ser lite besvärad ut, och säger: Nej, men du ska inte tycka synd om mig... och precis som om jag sagt något som det absolut inte är! Synd om! Men om jag nu tycker det då? Får jag inte säga, eller tycka det då?
Va? Har det blivit fult att tycka synd om någon? Är det på något sätt nedvärderande om någon tycker synd om en? Men vad är det för värld vi då lever i? Ett uttryck för empati och omtanke om vår nästa som har blivit något fult för både givare och mottagare! Då har det gått snett någonstans, tycker jag!
Därför, har jag nu bestämt att jag får tycka lite synd om mig själv ibland (jo, man får göra det också...)! Tycka synd om vilka människor jag vill, och kunna säga det! Men mest ska jag vara ödmjukt tacksam över de empatibetygelser jag får av andra!
Fredag igår... (var helt död igår kväll - så jag skriver nu istället!)
Serverades fika på säng av Sven-Erik! (Ingen snubbel-risk där inte...!) Tack, min vän..
Sen tog jag en promenad ner till stan och gick på tivoli med Carmen (min brors tjej), och hennes barn! Karuseller och lotter är oftast det som lockar barn i den åldern.... så var det även för Lova och Philiph...! Puh! Och i denna värme!! Inga lotter, men väl 750 karuseller - typ! Köpte fikakorg på "Kafe Station", och satte oss i parken!
Handlade middag - och åkte hem för att förbereda grillningen! Var lite orolig att Sven-Erik skulle vara på dåligt humör då jag varit borta lite länge, men det var inte så farligt... bara lite! (Men han tinade upp då jag sa: Hörru, grillmästar´n! Nu får du grilla korven... det är bara du som kan det...!) Vi grillade, som sagt, korv (kotletterna åkte in i frysen...) med grönsallad och pommes till! Tur var väl det, för barnen var både utsvultna och trötta!!
Så det blev en heldag med Carmen, Fredrik och barnen! Så himlatrevlig dag - men jag var ganska "off" sen... ! (Håller kanske på att bli lite gammal.... eller?)
Sven-Erik var nog också ganska trött - för han gick och la sig tidigare än vanligt! Det förstår jag, för att vara "grillmästare" är inte så lätt.... alla dagar!
"Mrs.Doubtfire" och jag.... var ingen bra kombination..... jag somnade!
Roligt idag: barnen, grillning... och solen
Mindre roligt idag: tivoli -750 grader- 750 karuseller - behöver jag säga mer??
Tips: Gå på tivoli i högsommarvärme - inte!!
Till alla mina livlinor: Ännu en dag... att vara tacksam över! TACK alla ni...
9 kommentarer:
Jomen visst får man tycka synd om.. tycker jag! Som tycker rätt synd om mig själv mellan varven. Kanske inte så mycket för att jag inte får tycka synd om, utan för att jag tycker att många människor har SVÅRT att uppskatta generositet och empati i största allmänhet. Visserligen är det saligare att giva än att taga, men nåt slags gensvar vore kul att få ibland, av vissa, som BARA tar. Ja, det är lätt att bli litet bitter - varning varning - kanske ska man bara inte ägna sig åt den sortens människor? Energitjuvar, alltså, helt klart!!! kram Ylle
Visst får man tycka synd om sig själv och andra, jag vill inte leva i en värld där man inte kan visa empati mot någon annan.
Det är inte fult att visa känslor, absolut inte.
Men man kan ju undra vart vår värld är på väg......
Ha nu en riktigt skön söndag med de dina min vän.
Kramkram
Helt sant, Elisabeth! Du satte fingret på tycka-synd-om-syndromet. Visst finns det en skam över att tycka synd om, och det är väldigt motstridigt: Du får inte tycka synd om dig själv för det finns alltid dem som har det värre (dvs som du istället kan tycka synd om) men dem vill inte att man tycker synd om dem för då anses de som offer och är nedvärderade...
PS: När jag häromdan skrev till dig om att jag tycker du är så beundransvärd och att alz. är fruktansvärt ville jag också skriva att jag tycker synd om dig, men då kändes det sådär skamligt på nåt sätt...
Svar på min blogg:
Ja var glad att du inte har märkt eller läst någonting
..du missar nog ingenting.
Gå in på min länk i inlägget så kan du läsa han om du vill.
Jovisst är det konsekvenser..
Men aftonglbadet är selektiv i sitt konsekvens givande..
Många har blivit utslängda för mindre
Hade det varit en vanlig bloggare
Så hade han inte kunna gå så här lång..
Nädå, det hade raderats bloggar för länge sedan.
ja värmen ja… lagom är bäst ju!!
Kramas!
Hej..du hade varit inne och lämnat en kommentar på min blogg på aftonbladet, Jag har inte orkat svara förrän nu.
En fruktansvärd situation och sjukdom, bryter ner så mkt mer än bara den som blir drabbad.
Hur länge har din man haft sjukdomen?
Styrkekramar i massor
Jag tror det handlar om att man inte vill bli sedd som offer. Därför kanske det är bättre att säga att man känner empati än att man säger att man tycker synd om! (fast egentligen är det väldigt likt) Kul att Du gillade salladsbesticken, jag tycker de ser härliga ut!
Man får absolut tycka synd om sig själv. Det gör jag ofta. Däremot vill jag inte ha medlidande vilket jag förknippar med att tycka synd om någon annan. Det är på något sätt lite nedlåtande och inte speciellt konstruktivt. Man hamnar i en offerställning precis som Cleo säger.
Empati är däremot medkänsla, att känna med någon... En helt annan sak tycker jag faktiskt. Empati är att kunna tänka sig in i den andres liv och känslor. Att försöka förstå och inte bara ömka.
Fast gränsen är nog hårfin och ibland undrar jag om det inte också handlar om vilken dagsformen är ,)
Jag tycker visst att man bör få tycka synd om någon....Varför ska folk se det som något nedvärderande? Det visar ju bara att man bryr sig om. Att tycka synd om sig själv måste man få göra då och då, bara man inte gräver ner sig i självömkan. Jag brukar ta sådana dagar då det bara är så fruktansvärt syyynd om mig...men sen är det bra igen ju:) Ha en riktigt skön kväll....*kramizar*
ylle: Håller med! Energitjuvar är ingen hit! Många har inte insett att det är "saligare att giva än att taga" - så är det nog! Kram
christina:Nej, i en sådan värld vill inte jag heller leva! Kram
plupp: Håller med! Visst är det "sjukt" att vi inte kan säga att vi tycker synd om någon...! Kram
puff: Jag ska kolla! Jag är ju som bekant, en dumbolle när det gäller somligt... Kram
annika: Tack! Ja, du har rätt! Det bryter ned...! Han fick diagnosen i nov 2005 - men har naturligtvis haft den mycket längre - bara att vi inte kunde tolka signalerna! Kram
cleo på inredningsbloggen: Ja, det kanske bara är själva orden vi behöver ändra...?! Mmm, besticken så himla fina - du har mycket bra tips där hos dig... Kram
ella: Ja, jag tycker som du också! Både dagsformen och VEM det är som tycker synd om/känner empati för en? Kram
annika: Ja, det brukar jag också göra, en stund eller två! För precis som du säger, så blir det lite lättare sen... Kram
Skicka en kommentar