Hej igen Nu har jag läst ännu mer av det du skrivit och jag är alldeles tagen. Jag vet inte om jag ens ska försöka uttrycka några av mina känslor, kanske bäst att låta bli. Det märkliga är att det finns saker du skriver som jag kunde ha skrivit själv... Det är en fråga jag ständigt har i bakhuvudet när jag läser din blogg; hur orkar du? Jag hoppas att du inte tar illa upp att jag frågar.
ella: Samma tänk här, efter att ha läst hos dig! Tack...! Svaren på hur man orkar saker och ting, har man oftast inte, eller? Men när någon säger något uppmuntrande, eller när någon bara förstår - så ger det ofta ny styrka, ny ork att möta dagen..! Kram
puff: Ja, mysigt var det - och varmt! Alltså en bränd "puffeltuffla"..? Kram
annika: Ja, det var så mysigt! Så mysigt, att jag igår kväll var död för omvärlden...nästan! Kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Hej igen
Nu har jag läst ännu mer av det du skrivit och jag är alldeles tagen. Jag vet inte om jag ens ska försöka uttrycka några av mina känslor, kanske bäst att låta bli.
Det märkliga är att det finns saker du skriver som jag kunde ha skrivit själv...
Det är en fråga jag ständigt har i bakhuvudet när jag läser din blogg; hur orkar du?
Jag hoppas att du inte tar illa upp att jag frågar.
Hej Vännen!
Visst är det mysigt med sådana fikastunder..
Efter ett besök på högljudda tivolin *ler*
Ha det allra bäst nu!!
Kramas!
Avar på min blogg:
Tack vännen, vi hade en helt fantastisk dag idag..
Nu är vi röda som kräftor
utom Johannes som är kolsvart *ler*
Massor med kramar!
Åh, vad det ser mysigt ut:) Ha det så bra....
ella: Samma tänk här, efter att ha läst hos dig! Tack...! Svaren på hur man orkar saker och ting, har man oftast inte, eller? Men när någon säger något uppmuntrande, eller när någon bara förstår - så ger det ofta ny styrka, ny ork att möta dagen..! Kram
puff: Ja, mysigt var det - och varmt! Alltså en bränd "puffeltuffla"..? Kram
annika: Ja, det var så mysigt! Så mysigt, att jag igår kväll var död för omvärlden...nästan! Kram
Skicka en kommentar