... och med den släcktes det andra adventsljuset. Carolina och jag är överens om att det känns tyngre i år. Tyngre med allt, tyngre med tålamod... och tyngre med att hitta någon riktig julstämning.
Vi försöker.... vi försöker så vi nästan blöder. Men vi ser ju, med en alltmer plågsam insikt, att SE:s sjukdom tar alltmer av honom. Den Sven-Erik, den Pappa som fanns för tio år sen, för fem år sen, för två år sen, för ett år sen.... det är ju inte den Sven-Erik, den Pappa som vi ser idag.
Vi pratar om det när vi går på Coop. Jag och hon... för SE fick inte följa med. Han fick stanna hemma.... eller rättare sagt, han var så arg och elak så jag sa åt honom att jag inte ville gå med honom på Coop idag. Han blev ännu mer arg, och gick ned och smällde rasande igen sin sovrumsdörr.... sedan han först slagit knytnäven i väggen några gånger. Allt för att jag, med väldigt väldigt försiktig röst sagt till honom att han INTE kunde öppna diskmaskinen förrän den var klar!! Mer behövdes inte idag....
Så jag sa till Carolina att klä på sig och följa med.... för att lämna henne ensam med honom nu, det går ju inte längre. Grymt, men sant.... av erfarenhet så vet ju både jag och Carolina att då kan vad som helst, vad som helst, hända!
Så vi gick på Coop.... och pratade på vägen dit. Riktigt arg.... det måste vi också få bli... riktigt less... det måste vi också få bli.... bara inte på Sven-Erik! Fastän vi förstår... att hans ilska och elakhet uteslutande beror på hans sjukdom.... så är vi bara människor, som också måste få bli arga och känna ilska och elände över alltihopa!
"Jag blir så jävla arg på han när han är så här", sa Carolina, där vi gick.
"Ja, jag med, man skulle vilja ge han en riktig utskällning, rakt upp och ned", sa jag.
"Jaa, vet du mamma, ibland blir jag så arg så jag skulle vilja skrika "va fan håller du på med?" åt honom" fortsatte hon, och jag kände hela hennes sexton-åriga ilska och frustration över att hennes pappa, hennes pappa, kunde vara så.... elak!
"Jag vet gumman, och jag förstår det... men vi får bita ihop, och så får vi skälla hos varandra istället" sa jag bara.
(Att se någon som nästan aldrig varit arg och höjt rösten, någon som aldrig aldrig varit elak, någon som alltid alltid alltid haft sin dotter som "vackraste lill-go-kajsan".... se denne person nu vara precis dess raka motsats..... det är nog bara det grymmaste världen kan bjuda på!)
Sen sa hon: "Nä, mamma, nu pratar vi om nåt trevligare"....
Så vi gick tillbaka till jule-pratet istället.... och så försökte vi igen... hitta stämningen!
Nu vilar han... hoppas kvällen blir bättre!
20 kommentarer:
Ni får bli arga! Det är grymt och orättvist alltihop. Och ni får låta bli att orka med.
När min mamma, som varit otroligt snäll och vänlig hela sitt liv, hade fått hjärtinfarkt och strax efter det blev mer och mer dement, märkte jag att hon faktiskt blev elak. Sa riktigt elaka saker som sårade mig djupt innan någon upplyste mig om att det blir så av hennes sjukdomar.
Var rädd om dig och dottern - som utomstående är det ju lättare att se och säga att ni skulle behöva bli avlastade... hur länge tror du att du orkar?
Så skönt att ni har varandra! Carolina kan skatta sig lycklig som har en mamma med en så fin själ som du. Tusen tack för dina ord hos mig!!! Den ena kommentaren fick bli ett eget inlägg. Jag vill låta dina ord slå rot inom mig. Du är en förebild för mig och ett mycket fint stöd. TACK!!! Kramar...
Jag tror ni gjorde rätt som gick ut på tu man hand! Man orkar inte hur mycket som helst och jag tror det är bra att man får rasa också!
Man kan inte hela tiden tassa på tå och väga sina ord hela tiden! Skönt att ni fick en bra dag då ni fick tala ut och tala om hur arga ni känner er att få lov att vara det, att det är helt okey! Trots att SE är sjuk så säger han saker som sårat Carolina och jag tror det är viktigt att hon får ur sig dom. Ni har rätt att bli arga också och få rasa ut. Det tar en väldig ork och kraft att hålla focus och försöka att ta vara på dagen samtidigt som alla känslor finns där och gör sig påminda hela tiden. Jag önskar er allt gott och skickar styrkekramar till dig, Carolina och SE.
Jag hoppas att ni kan hitta lite advents- och julefrid mitt i alla bedrövelser och svårigheter ni har.
Man måste faktiskt på något sätt lätta på trycket och pysa ut ilska och frustration. Annars går man sönder väldigt mycket, och då blir det svårt att laga.
Kramar från Bollebygd
Det ni går igenom är verkligen inte lätt, att klara av dagen när en käraste helt har bytt skepnad måste vara sååå svårt kära du. Förstår sorg men också all ilska och alla -varför?
Kram kära du och jag blir alltid lika glad när du tittar in:).
Ni är så fantastiska. Som ni kämpar! Och så bra att ni tillåter er att bli arga. Det är ju inte S-E utan sjukdomen ni är arga på.
Ta hand om varandra så gott ni kan.
Stora varma omtankeskramar!
Jag tänker på dig jättemycket även om jag inte syns här så ofta.
Kram Isabelle.
Det är väl helt naturligt att ni, du och Carolina, får bli arga och ledsna.
Arga och ledsna på att hela tillvaron stjälps på ända och att SE´s humör och nycker ska styra hela er tillvaro. Han är sjuk, visst är han det, men om ni inte får någon ro och hjälp med allt det här svåra, så blir ni också sjuka.
Hoppas att ni snart kan komma till en lösning som kan hjälpa er alla tre.
Och tack för att du trots allt det här svåra har ork att komma och hälsa på hos mig.
Många varma kramar! Ingrid
Ni finns i mina tankar varje dag.
Det måste vara något fruktansvärt att se sin far bli på det viset...Stackars Carolina. Hon har tur som har dig till mor. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad ni går genom, men jag kan känna med er och jag finns här med kramar och värme till dig om du vill. Hoppas ni lyckas hitta lite av julkänslan. Tack för dina alltid så fina ord till mig:) Blir så glad...Kram
Ni måste få bli arga, det är bara mänskligt.
Man kan inte tåla hur mycket som helst.
Det är en grym sjukdom som drabbar alla i familjen.
Åhhh jag lider så med er.
Nu önskar jag dig en god natt goa vännen min.
Sov gott och kram.
Sötaste vännen, ni lever under högt tryck Carolina och du. Om du inte vågar låta Carolina vare hemma ensam med sin pappa, så vet jag inte vad. När han blir så arg och förmodligen även får extra styrka, kan ju vad som helst hända. Som utomstående ser jag bara en utväg, att skydda mitt barn. Måtte du få den hjälp du så väl behöver från läkarhåll. Tänker ofta på dig vännen och på lilla söta Carolina. Bilden på denne är underbar. Kramar
Svar på min blogg:
Ja köpegodis blir det nog här i år med..
Just nu känner jag inte för att börja kladda med sådant jox..
Ja vi hade en härlig dag fast vi tog inte ut någonting alls
Men det gick bra ändå...
Sen var ungarna vrålhungriga när vi kom in
så det var ett nöje att laga maten ju *ler*
Då frågar jag dig med..
Vart får du din styrka ifrån?
Vi är starka bägge två i olika saker
Vi har ju en helt olika livssituation...
Men du är stark min vän.. beundransvärd!!
Men man måste alltid komma ihåg att
man behöver inte alltid vara stark..
Att det är en omöjlighet att vara det...
Men måste få "svikta" ibland..
Massor med kramar till dig min vän!
...från oss alla!!
*Kramar om* dig
Du skriver så fint om sorgen över er ilska, och kan tänka mig att det är svårt för dig och din dotter. Läste ditt inlägg till Gisan, och du skriver också så vackert att jag blev inspirerad av dina ord till min bild jag tog igår..och tackar för att jag fick ta del av dina tankar en stund.
Jag önskar dig en fin dag.
Klart att man måste få bli arg.
Känner att kanske min berättelse kan få dig att våga bli arg.
Stefans mamma sjuknade in i cancer i början av året (hjärntumörer) som inte gick att operera. Vi visste alla att det fanns ingen återvändo i sjukdomen. Samma sjukdom gjorde att hon personlighetsförändrades otroligt mycket vilket var fruktansvärt svårt att hantera för alla i hennes omgivning. Hon sa saker som hon aldrig annars skulle sagt, kallade oss saker hon annars aldrig skulle kalla oss för osv.
Du ska veta att jag ofta var arg på henne, arg på en människa som snart ska dö, jag visste ju det. Det hela slutade med att jag för första gången i livet sökte proffesionell hjälp genom mitt jobb, en förmån vi hade. Det är nog det bästa jag gjort, det fick mig att förstå att det var inget fel på mig som hade såna känslor som jag hade, det visade sig vara fullt normalt det jag kände.
Var på samtal 5 ggr sen mådde jag betydligt bättre och kunde möta henne på ett bättre sätt för oss båda. Hon gick bort i juli men du ska veta att jag är tacksam att jag sökte hjälp, annars vet jag inte hur jag mått idag.
Styrkekramar från Carina
http://skalet2001.blogg.se/
Jag tänker på er!
Kramar i massor...
KRAAAM!
Så bra att ni kan sätta ord på det och att ni kan göra det tillsammans. Då är man mindre ensam med frustrationen, sorgen och alla de förbjudna känslorna som man känner. Så bra att ni kan vara arga. För det behöver ni också få vara.
Det är inte lätt att fånga någon julstämning här heller. Det regnar varje deg och mörkret är så tätt så tätt även mitt på dagen. Många många kramar
Vilken tur att ni har varnadra din fina dotter och du!/Kram
Egentligen vet jag väl inte vad jag ska skriva... men klart ni har rätt att bli arga, skönt oxå att ni kan vända på det och prata om annat... tyvärr lider nog SE av det lika mycket som ni.. Hoppas att julefriden når er ändå.
Men vilken energi det är i ilska också. Förmågan att bli arg är inte bara destruktiv...
Skicka en kommentar