Vita budbärare...

(Karin Boye som Lucia...)

... finns många, och de kommer i många olika skepnader. Som en liten Karin i luciadräkt, eller som en läkare i sin vita rock! Idag har jag sett dem båda...

Erik Axel Karlfeldt skrev:

"I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i vita kläder
stod herrgårdsflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst."


I min natt här på Himlastigen så önskar jag alla ett knarrande på vindens bräder... ett besök av ljusets budbärare... vilken lyser vägen när många andra lyktor släckts!




Onsdag...

Carolina och jag hade som vanligt vår lilla fikastund tillsammans på morgonen. Hon har många prov den här veckan... japanska, samhällskunskap och matte. Jag tycker lite synd om henne, att behöva ha så många prov på en vecka... "ja, men dom är ju lite knäppa våra lärare...", sa hon lite sådär låtsasnonchalant.... men jag vet ju att hon tycker det är "skitjobbigt", och att hon ofta drabbas av "provstress" när det ska skrivas....

Berättade för SE att vi skulle till läkaren idag.... det var ingen hit! Verkligen inte! Hans första reaktion var: "Hörrudu, jag hatar läkare!" Skarpt och irriterat kom det... och jag visste ju att detta med att gå till läkaren aldrig, inte ens när han var frisk, varit något som han tyckt om! Det var bara att trycka på pepp-knappen, och hitta lite vita lögner som skulle mildra hans irritation och säkert också den rädsla som han kände. För tänk om han bara helvägrade???
"Men gubben, du ska ju bara kolla blodtrycket, du vet, du har ju träffat honom flera gånger förut, det kommer att gå på fem minuter..." och så höll jag på en bra stund!

Han gick ned på sitt rum.... och där låg han hela förmiddagen. Första gången jag gick ned och frågade hur han mådde, så låg han ovanpå sängen och sov. Andra gången... strax innan vi skulle fara... då hade han klätt av sig och krupit ned under täcket!! Ehh...jaha? Jag blev så förvånad när jag såg det.... och när jag sa: " Men du, nu måste du kliva upp, vi ska ju snart vara hos läkaren" så svarade han bara: "Jaså! Men jag vill sova... för natta nu!"
Det blev pepp-knappen igen.... och till slut så kom vi tack och lov iväg. Fredrik, min bror, kom och skjutsade oss...

Hos läkaren fick SE först gå in en stund, och sedan jag. Under tiden som jag var inne hos läkaren fick SE ta blodtryck ute hos demenssköterskan. (134/104 är väl rätt bra ändå.... med medicin!?)

Han frågade hur det gick... och han berättade också att han hade frågat SE vad hans dotter hette.... men det minns han inte. (Jag visste ju redan det, men det högg ändå lite när han sa det...!)
Jag berättade om hur vi lever nu, och att vi med våra dagliga rutiner ändå får det att fungera ganska bra - trots att både jag och Carolina nu klart ser den försämring som har skett, och hela tiden ser att det går nedåt! Värst, sa jag, var ändå dessa ständiga humörväxlingar och att hinna parera dem när de kommer. De agressiva utbrotten som nu gör att Carolina inte längre kan vara ensam hemma med honom... det berättade jag också om. Så vi kommer nu att prova en ytterligar medicin som "kapar topparna"... vad som nu riktig menas med det!

Vi tog bussen hem... och SE var som "sola i Karlstad"! Men när vi gick backen upp till Himlastigen så hade han redan glömt läkarbesöket! Lika bra det...!

Jonas skjutsade mig att handla på Willys. SE gick och vilade....

Middag... kroppkakor. Fick gå det med...!

Carolina kom hem från "LUBBEN".... ! (Ledarutbildningen inom kyrkan...) Hon ville ha en liten stund att berätta om sin dag.... viktigt viktigt att lyssna då!!

Jag dippade på soffan... i nästan två timmar!!! När jag vaknade så satt SE helt tyst i fåtöljen bredvid.... såg att han blev glad när jag vaknade. "Vill du ha kaffe, gumman?", sa han och lät verkligen så lycklig bara över att jag hade vaknat! Så... upp och koka kaffe!

Kvällen blev kort... ingen film ikväll. Vi strötittade på TV:n och pratade lite istället... och SE gick och lade sig tidigt tidigt! (Oron på förmiddagen över det läkarbesök han inte minns... vikten av att parera den med tryggheten här hemma... omedvetet förstås... tog nog slut på honom alldeles..!)

NU ska jag i säng också.... släck ned och godnatt!! Snart ska jag upp och morgonfika med Carolina och se på Lucia på Tv. Det är himla mysigt...