tisdag 9 mars 2010

Det måste vara någe speciellt...

... det här med 50 kronor. Det beror väl lite på hur man ser det, tänker jag. Hur man värderar saker och ting...

Två gånger i mitt liv har jag fått 50 kronor, iallafall som jag kan minnas just nu, och som har haft betydelse för mig.
Första gången var det från min mormor, som tillsammans med de 50 kronorna hade skrivit: "Jag skickar dig en snuspeng. Den är inte stor... men den är liten." Jag har kvar brevet än.
Andra gången var det från min mamma. Det fick jag ikväll. Inget brev följde med... men på framsidan hade hon skrivit mitt namn med darriga bokstäver. Jag vet hur hon med sina skakningar fått kämpa för att skriva det. Jag kommer att spara det kuvertet också...

Från min mormor och mamma... någe speciellt.

..........

Idag har jag varit några timmar på Röda Korset. Men det var på mycket mycket darriga ben jag gick dit... bokstavligen. Men det gick bra... och inte tuppade jag av heller. Än om det kändes lite tufft att gå från nästan sängläge till att stå i kassan och slå in rätt siffror.
Ska skriva mer om det sen... nu är jag helt slut på... fast än jag dippade rätt länge på soffan när jag kom hem.

10 kommentarer:

Tina sa...

Hej där!!
Men Grattis!! Starkt jobbat att du gick dit!! Mycket bra gjort!!! Jag vet vad det krävs att göra det & jag beundrar dig!!!!
Ja, men va fint!! Jag håller med dig.. det beror ju på hur man värderar den där pengen!!!
Jag minns när min morfar levde.. då fick vi tio kr av honom. Ibland hade han en papptia till nån av oss & nån fick 10 enkronor.. vi (syskon )slogs nästan om mynten, för vi trodde ju att det va MER pengar än den där lappen =))
Önskar dig en fin Onsdag!!!
Varm kram Tina

Ancan sa...

50 lappar från två kvinnor som betytt en del för ditt liv - helt klart är 50 lappen extra betydelsefull för dig !

Bara för jag inte skriver så ofta hos dig längre betyder inte att jag inte tänker o bryr mig om dig längre.

Take care!!!

Eleonora sa...

Du är stark du lilla som orkade med att göra passet på RK. Hoppas nu att förkylningen försvinner helt så att du kan komma i form och känna dig frisk och kry.

Ang. Café Trädgårdslyckan - författaren hittar du hos mig. Bloggen Vårt lilla röda hus. Skriv till henne så kanske du kan få köpa boken. En varm och go´bok.

Kramar om.

Isabelle sa...

Men vad spännande, har du börjat arbetsträna? Sån otur att du skulle bli sjuk precis innan. Hoppas det ska gå bra. Kan du inte ringa och berätta mer? *nyfiken* :)

Nina sa...

Stooor kram!

Nina sa...

Du har en award att hämta hos mig...

Pia sa...

Toppen att du tog dig till jobbet och klarade av en dag bakom kassan. Ibland känns det bättre att komma iväg till jobbet fast man inte är på topp;kan vara så att man mår bättre efter ett par timmar med sina kollegor och att man haft annat att tänka på./Kram

Vida sa...

Men nu blev jag ju nyfiken, har du stått i kassan! Wow! Det vill jag veta mer om..

Det finns gåvor som stannar i hjärtat långt efter att de tagit slut. En vän som kom med hembakt bröd under en fattig studentmånad är ett sånt minne.. det glömmer jag aldrig.

Kramar

Laila sa...

Så starkt av dig att komma igång med Röda Korset nu. Ta inte ut dig för mycket nu bara. Dte är så lätt att göra när man kanske vill lite för mycket.
Heja dig! ♥

Elisabeth sa...

Till alla: Jag gick alldeles nyss på toaletten, och som jag satt där så kom jag att tänka på er... alla ni som lämnar ord här hos mig... och jag log.. kände värmen.
Å nu vet väl vad det betyder? Det är inte ord som ni lämnar... det är livlinor! Ord som bär... när det nu är som tystast och svårast. Så tack... från hela mitt hjärta... till dig och dig och dig och dig och... ja, till er alla. Ni bär... och jag hoppas ni förstår det! Varm kram...