... att jag har pappa... den sista jag pratar med på kvällen... och den första jag pratar med på morgonen... och jag känner mig lite mindre... övergiven", sa mamma idag. Då när vi satt där... pappa, Carolina, och jag.
Hon sa det så vemodigt sakta... och det sista ordet, övergiven, viskade hon nästan fram. Jag hörde det knappt, och ändå satt jag så nära sängen.
Jag bara strök henne över armen... såg hur omtöcknad och trött hon var. Men hon hade varit vaken nästan hela natten, suttit i sängen och haft ont, fått ännu mer smärtstillande och morfin, så jag förstod ju... lilla lilla mamma, vad jag tycker synd om dig nu!
"Du ser trött ut, pappa... " sa hon också, där hon låg i sängen. Men så var det då verkligen inte... inte enligt honom. Å nu skulle han minsann gå ner till centralhallen och köpa det hon ville ha...
Hon ville att vi skulle gå med, och ta en fika i centralhallen. Själv varken orkade hon, eller fick... hon låg och väntade på att få mer blod. Jag vinkade till henne när vi gick... och sa sedan till pappa att vi inte skulle följa med tillbaka... mamma behövde få vila. Men jag sa att vi kommer upp imorgon...
..........
Å nu ringde hon nyss... bara ett kort samtal för att berätta att hon börjat blöda igen. Det tryckförband som man hade provat med igår hade tydligen inte hjälpt...
..........
Det finns en mening med allt. Det har jag alltid sagt, och det håller jag fast vid. Å jag försöker hålla hårdast fast vid det, då jag verkligen inte förstår meningen med allt... som nu. Men jag är så till Gud tacksam att jag tryggt kan låta SE vila lite nu därborta... en oro i taget, känner jag. Men jag skriver inte så mycket mer om den nu...
Carolina och jag har haft en bra dag ändå. Vi unnade oss lyxen att gå och fika på stan idag, efter att vi varit upp till mamma... och så ska vi försöka hitta någon bra film på teven ikväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nej, du har så rätt. man kan inte oroa sig mer än för en sak i taget. Och du vet ju att din SE har det bra där han är.
Många kramar/Musikanta
Det finns en mening med allt...
Ja du, det försöker jag också förstå. Det är nog så tufft ibland. Då skulle jag verkligen vilja få det där förklarat för mig lite bättre...
Tänker på er ♥
Så oroande det låter med lilla mamma. Hoppas, hoppas att läkarna kan göra henne hel och få det att sluta blöda. Så tapper och liten hon verkar vara. Hon behöver allt stöd hon kan få av dig nu och du är go som finns där för henne. Och för pappa som har det jobbigt han med. Duktig är han som klarar sig ensam hema.
Många tankar brukar snurra runt i ens huvud när såna här allvarliga saker händer och jag kan anta att det kan vara så för dig också. Men gott är att du prioriterar mamma nu - SE har ju sin vård på Tomtebo. Och glöm inte bort dig själv i det hela, så att du orkar med det som händer omkring dig.
Du söta rara Elisabeth, jag tänker på dig och önskar att jag kan ge dig viss kraft genom mina tankar.
Jag hoppas att det löser sig till det bästa med din mor och läser hur starka ni är i er familj, riktiga kämpar! som gör det bästa av nuet.Jag hoppas ni får en fin dag du och Carolina idag. Tack för din fina kommentar, jag har långt kvar inom fotot, men uppskattar att du tyckte om bilden iaf.! varmaste styrkekramar till dig och C.
Nu har jag suttit här hos dej en lång stund och läst, gråter till dina ord och tänker på hur livet är, ibland väldigt skört och ibland alldeles underbart...slutar precis som dej på kvällen med, käre gud...går igenom min dag med honom och tackar för allt....jag går inte så ofta i kyrkan men har en gudstro...man skall vara tacksam för dagen, man vet aldrig vad den har i sitt sköte. Läser också om lilla mamma, älskade gubben och Carolina, läser dina kommentarer och även dessa anonyma kommentarer...varför inte kunna stå för sina ord...Ha det nu så bra, var rädd om dej och de dina, skickar som vanligt en stor go styrkekram
Hittat in i din blogg...via din bloggkompis Marianne!
Ser o läser om din situation...kan inte vara så enkelt...har läst endast dagens inlägg..kommer att läsa mer senare...
Jag är från Vännäs...och bor i eskilstuna/Kolsva. Vi har nyss varit upppe i trakterna och hälsat på 3 av mina barn med familjer som bor däruppe...Har skrivit i min blogg från veckasn däruppe...har mtcke bilder...Titta gärna in om du vill..
kram på dej!!! /Margit
Skicka en kommentar