... så tänker jag nu, hur märkligt och nästan magiskt det är med fågelkvitter och att höra någon vissla!
För det går inte annat än att känna lite glädje... eller hopp... eller vad det nu är... när man får höra sådant vackert! Än om det bara är i sekunden just då... visst är det väl så?
(Å jag är väldigt avis på alla som kan vissla...!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det härligt med fågelkvitter i den annars så tysta vintern. Hemma visslar sonen för glatta livet nu när han just lärt sig! Han ligger till och med i sängen och visslar innan han ska sova. =) Ha en bra dag! Kram Sara
Finns det inte visselkurser? Jag skulle vilja lära mig busvissla. Är det nån som kan förklara hur man gör?
Jag minns när jag var 8-9 år och hela familjen var i Folkets Park i Malmö och lyssnade på Jan Lindblad som imiterade fågelläten. (Det var enkla nöjen på 60-talet=) ). Senare fick någon ur publiken önska sig läten han skulle vissla och jag kommer ihåg att mamma skrek: Koltrast! Och då imiterade Lindblad koltrastens sång. Jag tyckte att hon var så modig, som vågade ropa så bland alla människor. De vände sig om och såg på henne, men inte brydde hon sig om det - hon fick sin koltrast och det var verkligen en fantastisk imitation. Efter det visslade han "I klosterträdgården". När jag hör den melodin tänker jag på mamma och Jan Lindblad.
Du kanske kan ha det som projekt. Att lära dig vissla. kan tro att det inte finns någon åldersgräns för sånt. Kram
sARA: Härligt med sonen som visslar! Jag blir riktigt avis på dig, men samtidigt kan jag förstå att det kanske inte är så kuligt när han ska sova:) Varm kram..
rUTA ETT: Nja, jag tror inte det finns visselkurser... men det vore en bra idé, tycker jag. Kanske skulle vi då få höra mer visslande omkring oss i vår vardag, och där igenom få lite mer glädje i tillvaron. Vilket underbart minne du berättar om... och som jag förstår att du sparar ömt. Varm kram..
kERSTI: Ja, det var en bra tanke... att ha det som projekt att lära sig vissla! Men jag tror att jag är obildbar i det fallet. För har jag inte lyckats lära mig det på 50 år, så... Varm kram..
Skicka en kommentar