... som kan sitta här på sjukhuset o få fika med min mamma. Det finns många just nu i våra liv som vi så lätt låter gå oss förbi... och vi ser inte gåvan som många just nu är. Å som bär vidare sen...
Mamma var väldigt ledsen igår kväll.. och vi var nästan beredd att åka hit igen. Men nu är vi här iallafall... just nu.
2 kommentarer:
Elisabeth min vän ser att hur du kämpar. Det är verkligen de här stunderna som du talar om som är viktiga. Att fånga nuet och känna att man är nära varandra. Önskar dig allt gott min vän fastän jag inte har varit inne och bloggat så har du funnits i mina tankar. Tycker helt klart att din blogg skall bli en bok som andra kan få ta del av och jag tror att du verkligen hjälper många människor genom att bjuda på dig själv som du gör. Ser fram emot att Carolina skall ta studenten! Min yngste son Pontus har tagit studenten 110531 och kämpat in i det sista. Önskar dig allt gott min vän kramar från Tussegumman
Det märks på bilden att hon inte är i sin bästa form... Bra att ni är där så mycket ni kan ifall det barkar åt skogen... Men jag håller tummarna för att ett mirakel ska ske, man vet ju aldrig eller hur? Många kramar till hela eran familj!
Skicka en kommentar