å vad jag hoppas att mamma blir bättre!! Tänkte jättemkt på dig i går då jag satt och tittade på en släkting i kyrkan som fått Alzheimers och vars mamma vi var på begravning för...hörde hur han förvirrat försökte förstå och såg hans dotter titta på honom kärleksfullt, det gjorde ont, och tänkte på er, hur ni har det och hur ni haft det..önskar er det bästa just nu och du finns i mina tankar ofta! Kramar
iNGABRITT: Tack, min vän! Ja, varje litet halmstrå av bra blir till hopp nu. Till dig så här på lördagkvällen går en tanke som jag hoppas att du känner.. "du är inte ensam, Ingabritt"! Varm kram..
dI: Tack, min vän! Jag känner klumpen i halsen när jag läser dina ord.. för jag känner igen.. och minns.. svärfars begravning. Det var lite precis som du skriver.. Sven-Erik som inte förstod. Så känner jag värmen... värmen av omtanke som jag läser mellan dina rader, Di.. och den fyller mig med den djupaste tacksamhet och klumpen blir till värme. Tack snälla snälla!! Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Skönt om det vänder lite o hon piggar på sig. Kram Ingabritt
å vad jag hoppas att mamma blir bättre!! Tänkte jättemkt på dig i går då jag satt och tittade på en släkting i kyrkan som fått Alzheimers och vars mamma vi var på begravning för...hörde hur han förvirrat försökte förstå och såg hans dotter titta på honom kärleksfullt, det gjorde ont, och tänkte på er, hur ni har det och hur ni haft det..önskar er det bästa just nu och du finns i mina tankar ofta! Kramar
iNGABRITT: Tack, min vän! Ja, varje litet halmstrå av bra blir till hopp nu. Till dig så här på lördagkvällen går en tanke som jag hoppas att du känner.. "du är inte ensam, Ingabritt"! Varm kram..
dI: Tack, min vän! Jag känner klumpen i halsen när jag läser dina ord.. för jag känner igen.. och minns.. svärfars begravning. Det var lite precis som du skriver.. Sven-Erik som inte förstod. Så känner jag värmen... värmen av omtanke som jag läser mellan dina rader, Di.. och den fyller mig med den djupaste tacksamhet och klumpen blir till värme. Tack snälla snälla!! Varm kram..
Å även om det inte alltid syns är jag med er. Många stora kramar.
kERSTI: Tack, min vän! Det känns tryggt att veta. Vänskap är ett av de starkast bärande banden när det går lite tungt... Varm kram..
Skicka en kommentar