... och tänker på mamma. Nyss ringde jag till henne. Hon säger att hon är så virrig, och är rädd att hon fått Alzheimer. Jag hör både hennes oro och hennes koncentrationssvårigheter. Men nu är ugnen varm...
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Wow, vilken vacker sockerkaksform du har! Jag ser sju sorters kakor och finaste porslinet i min fantasi.....
Hoppas kakan blev god.
/Ann
Kram på sig!
hÄXANN: Tack! Det blir fin form på kakan... men de är lite besvärligare att smöra! Det blev en god kaka.. iallafall ätbar! Varm kram..
nINA LINDH: Å kram tillbaka till dig, Nina! Varm kram..
Skicka en kommentar