... om den flyktiga tanken nyss. En ögonblicksbild av hur jag står där framför hans kista. I kyrkan med svarta kläder. Kan jag prata då? Kan jag gråta då? Kan jag överhuvudtaget stå där då?.... Det gjorde ont.
En ögonblicksbild som kanske är en liten ö av en pågående process... i en värld dit jag är på väg. Kanske blir det min räddning... för i den här världen, varje morgon, så är jag plågsamt medveten om hur han tynar bort. Det gör ont.
..........
Men den flyktiga tanken är borta nu. Så måste det vara. Carolina har en mycket tuff hemtenta hela veckan, och då, när man är bara två, och det är så tyst och sorgligt runt omkring,så gäller det att vara både bollplank och fika-mat-tant. Å allra allra mest så gäller det att vara den som stöttar och uppmuntrar, och ger henne allt man har av den positiva input som hon så väl behöver nu!
"Gumman, du är bäst!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Gumman du är bäst"! Vad kan man göra annat än att hålla med? Orka läsa och orka, orka, orka...
Men jag tycker du också är bäst och ibland är jag också bäst! Vi är bäst på olika saker vid olika tillfällen, men bäst är vi alla nån gång!
Jag håller verkligen alla tummar jag kan för att hemtentan går bra.
Heja, heja, heja!!
Bamsekramar till er och nospussar till PP från katten Shiva.
Skicka en kommentar