söndag 22 mars 2009

Det här är...

din och min låt, Sven-Erik. 1985. Vi hade nyss börjat följas... Å jag fick höra den nu... och då minns jag oss i din gamla stora Ford... jag sjöng för full hals, och du låtsades också göra det.

Jag minns lyckan mest... du var så snygg... och det var så pirrigt allting. Vi höll varann i hand där i bilen... och runt halsen bar jag guldbrickan med ditt namn på.

Jag vet att du inte minns det nu... så då minns jag det åt oss. Det är din och min låt, gubben... hur dålig den är... vår fula vackraste låt.
Svårt det blev...

8 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Du bara allra bäst!! :)

Största vårkramen är din

Eleonora sa...

Många har en egen låt, den som var så speciell då man träffades och kanske dansade till men framför allt kramades till.
Jag kommer inte ihåg att det var någon speciell låt. Det fanns ju så många att välja på tex alla Sinatra låtar.
Söndagskram

Anonym sa...

Vilket vackert inlägg Elisabet...
De flesta par har "sin" egen låt, så även maken och jag.
Att plocka fram dessa musikminnen kan vara både ljuva och smärtsamma...
Kramar!

Vida sa...

Vilket fint minne och jag minns den låten.

kram till dig
Liv

Anonym sa...

Smyger in här för att du ska veta att jag känner att du sitter här bredvid mig :-) Stora kramar till Dig och Carolina från Gisan

Anonym sa...

Visst är det lite härligt med de här gamla låtarna, tycker jag. Ha det gott och kram

Christina sa...

Underbara minnen......
Min största kram till dig Elisabeth.

Anonym sa...

Hej vännen
Har inte skrivit tilldig pålänge, orken tryter ibland. Vad härligt det äratt ha en egen låt....man blir liksom så full av kärlek och kan uppleva den där pirrigheten man kände då. Ja min vän, jag tycker du är modig. Du klarar dig, din och carolinas vardag. Du ger oss läsare en så innerlig inblick i din värld och det är modigt. Du slåss och fajtas med dig själv för att kunna komma tillbaka. Du är du och du är värdefull. Finns hos dig i mina tankar
Stor varm kram