måndag 9 mars 2009

Jag orkar inte skriva...




... något idag.
För tusen sakers skull.
Det får skrivas på andra ställen.

Upplagd av kl.

13 kommentarer:

Gisan sa...

Så många ord här finns som inte syns... Tänker på dig! Kramar...

20:30
Anonym sa...

Kikar in för att ge dig en kram.
Låt ambitionerna vila det måste man för att orka gå vidare.Det kommer dagar då solen ska skina och du orkar lite till.
Man kan inte vara stark var eviga dag.Hoppas att vi snart kan ut på en sväng. Snart blir det lite mera ledigtid för mig.
kramis ewa

22:04
Musikanta sa...

Varma kramar/M

08:42
Anonym sa...

Kram

08:51
Christina sa...

Ibland behöver man inte skriva något, en bild kan säga mer än tusen ord.
Skickar upp en värmande kram till dig min vän, en klen tröst men det är det enda jag kan ge dig just nu.
Kramkram

09:07
Anonym sa...

Stor kram från Nalle,
Maila om du vill utbyta lite tankar.
Jag finns för dig.

11:51
Eleonora sa...

Älskade lilla vän - spara orden tills du känner att du orkar med dem. Varma tankar kommer här till dig och jag håller om er båda!

15:31
Anonym sa...

Vissa saker måste man hålla för sig själv, så är det bara.

Kramar!

20:38
Anonym sa...

Till dig från en som läser:

Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd

21:00
Anonym sa...

Kramar och håller om.
Bodil

08:00
Gisan sa...

Jag önskar jag kunde komma och ringa på dörren och finnas där för dig. Men jag gör det i tanken. Kramar...

08:15
Anonym sa...

Privat foto? Väldigt fint...

19:14
Anonym sa...

http://mittlivsabina74.blogspot.com/

21:18

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)