Kikar in för att ge dig en kram. Låt ambitionerna vila det måste man för att orka gå vidare.Det kommer dagar då solen ska skina och du orkar lite till. Man kan inte vara stark var eviga dag.Hoppas att vi snart kan ut på en sväng. Snart blir det lite mera ledigtid för mig. kramis ewa
Ibland behöver man inte skriva något, en bild kan säga mer än tusen ord. Skickar upp en värmande kram till dig min vän, en klen tröst men det är det enda jag kan ge dig just nu. Kramkram
Fotspår i sanden En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
13 kommentarer:
Så många ord här finns som inte syns... Tänker på dig! Kramar...
Kikar in för att ge dig en kram.
Låt ambitionerna vila det måste man för att orka gå vidare.Det kommer dagar då solen ska skina och du orkar lite till.
Man kan inte vara stark var eviga dag.Hoppas att vi snart kan ut på en sväng. Snart blir det lite mera ledigtid för mig.
kramis ewa
Varma kramar/M
Kram
Ibland behöver man inte skriva något, en bild kan säga mer än tusen ord.
Skickar upp en värmande kram till dig min vän, en klen tröst men det är det enda jag kan ge dig just nu.
Kramkram
Stor kram från Nalle,
Maila om du vill utbyta lite tankar.
Jag finns för dig.
Älskade lilla vän - spara orden tills du känner att du orkar med dem. Varma tankar kommer här till dig och jag håller om er båda!
Vissa saker måste man hålla för sig själv, så är det bara.
Kramar!
Till dig från en som läser:
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
Kramar och håller om.
Bodil
Jag önskar jag kunde komma och ringa på dörren och finnas där för dig. Men jag gör det i tanken. Kramar...
Privat foto? Väldigt fint...
http://mittlivsabina74.blogspot.com/
Skicka en kommentar