torsdag 5 mars 2009

Jag funderar...

... på att skaffa en "låst blogg"!
Där jag kan skriva om verkligheten...

Där mina ord inte nagelfars...
Där mina ord inte genomsöks...

Jag vet inte... och jag är tacksam för råd.

31 kommentarer:

Anonym sa...

Om det känns så ska du absolut låsa bloggen! Meningen är ju att du skall kunna skriva av dej utan några förpliktelser. Annars saknar detta en mening. Du är så himla bra på att skriva och själva skrivandet kan hjälpa en väldigt mkt. /Stor kram

Vida sa...

Jag tror till och med att man kan låsa vissa inlägg om man vill och sen måste personen kontakta dig för att få lösenord och då kan du själv välja.

Om orden måste ut, här eller någon annanstans så känns det som om du ska lyssna på det.

Gör det som du känner att du innerst inne vill.

Kramar från Liv

Christina sa...

Tusen tack för hälsningen och du kan tro att jag är lycklig för den lille killen.

Ha det gott vännen
Kramkram

Anonym sa...

Jag tycker att du ska skaffa en låst blogg om det går att göra så. Kan man lämna ett lösenord till trogna, välvilligt inställda läsare då?

Så bra att du kunnat känna att tårar är lika med terapi. Att gråta är välgörande och läkande när hjärtat värker.

Annela sa...

Jag har haft en Llåst blogg där bara inbjudna kunde läsa. Det funkade jättebra för mig, för så kunde jag bestämma själv vilka som skulle få läsa och det var en trygghet för mig just då. Man skapp alla konstiga och elaka kommentarer eller att misstänka att någon "smygläste" utan att ge sig till känna.

bollebygdsbo sa...

kanske du behöver skriva av dig.
Jag tycker nog att det är bättre med en helt låst blogg, än en där visa inlägg är låsta med lösenord.

Hoppas att du kommer fram till något.
Kram från Bollebygd

Unknown sa...

Hoppas att jag i så fall får följa dej även i den bloggen på din fortsatta resa genom tiden och rummen...

Varm Kram från Eva

Anonym sa...

Det tycker jag låter som en mycket bra idé. Du har kommit in i en annan fas i ditt sörjande nu. Att låsa bloggen ser jag som en sund tanke. Här kan du utveckla din framtid i ord med dem som du bjuder in.Tror det är ett steg i rätt riktning, både för dig och Carolina. Kramar Nalle

Gisan sa...

Det är så tråkigt att du ska behöva fundera på en låst blogg. Du borde få skriva fritt ändå. Men hellre en låst där du är helt fri och kan skriva det du verkligen behöver än att känna dig begränsad i den nuvarande. Jag skulle ödmjukt vilja önska att få följa med till den låsta om det blir en sådan. Stora kramar...

Anonym sa...

Vad ledsamt att du känner att du inte kan skriva vad du vill. Det är ju det som är det viktiga. Du kan ju inte skriva vad andra vill höra. En låst blogg är nog en bra idé. Hoppas jag får tillträde till den. Vill inte mista dig.
Kram Bodil

Fria Foten sa...

Synd om det skulle bli så. Känner spontant att det här är en sida jag vill följa.Du har ett vackert språk!!!!

Anonym sa...

Jag är en anonym "smygläsare" som ofta är inne och kikar. Känner igen så mkt eftersom min pappa har samma sjukdom som din man och Carolinas pappa. Hoppas få följa dig även i den låsta bloggen även om jag inte så ofta lämnar mina "tassavtryck" i form av kommentaret!

Anonym sa...

Vill också gärna följa dig.

christel sa...

Naturligtis ska du låsa den om du vill. MEN, jag kommer att sakna dina fina inlägg och ditt vackra språk.
Brukar aldrig be om tillgång till låsta bloggar eftersom det kanske är så att man inte vill att jag ska läsa dom.

Men du ska göra det som känns bra för dig, det ä det allra viktigaste

Anonym sa...

Om det är för att undvika elaka kommentarer skulle jag välja att reglera vilka som kan kommentera. Så att man inte kan göra det helt anonymt. Då kan du fortsätta dela dina tankar, erfarenheter och vardag med alla. För även om det är anonyma fegisar som lämnar sådana kommentarer så är det ju obehagligt.

Men om syftet är att det du vill skriva känns för privat att dela med helt okända - lås den.

Anonym sa...

Förstår dig och tycker det är tråkigt att ord ska nagelfaras och genomsökas minutiöst. Jag läser ofta, kommenterar sälla, gråter, finner tröst - i din blogg.

kicki sa...

Självklart skall du göra det om du känner så, ingen som tycker detta är något konstigt...
Som vanligt skickar jag dej en styrkekram....

Anonym sa...

Hej!
Jag har från och till läst din blogg och tycker du skriver så bra och mänskligt. Förstår din önskan om att låsa bloggen, men jag skulle sakna den eftersom jag tycker mycket om dina reflektioner.
Var rädd om dig - vonna i Småland

Anonym sa...

Jag tycker du ska göra så om du känner dig bevakad, men även för att kunna skriva av dig om dina innersta tankar.
Annars kan du ju skriva "för hand" i en privat bok och behålla det som du har nu?

Anonym sa...

Eftersom du funderar på en låst blogg, så kanske det är det bästa just nu för dig. Prova, det går ju alltid att ändra igen.
Jag hoppas jag får följa, jag vill vara med på din resa. En tuff tripp som du sköter galant, och även om det är tungt och jobbigt så kan vi som läsare lära oss något och förhoppningsvis även hjälpa dig på din väg.
Kram

Anna sa...

Jag är också en av dessa som följer din smärtsamma resa utan att lämna spår efter mig. men självklart ska du låsa bloggen för att slippa känna dig bevakad och få elaka kommentarer. Men jag tror att vi är så många som känner med dig och bara vill dig väl så det är synd att dessa som ju ändå är ett fåtal ska få förstöra för dig. Du ger genom ditt sätt att skriva så utlämnande en styrka till många av oss som känner att livet är hårt och orättvist. Så rent själviskt vore det ju förstås väldigt synd att inte få vara med dig och dina tankar.
Stora kramar från en som anonymt håller på dig.

Anonym sa...

Jag har följt dig länge utan att kommentera eftersom jag känner igen mycket av det du går igenom. Jga och min man gick igenom samma sak med min älskade svärmor. Hon var mycket äldre än din man men jag kan ändå känna igen mycket av de känslor som man får när någon långsamt "dör inuti" men finns kvar inför ens ögon som den människa hon en gång var. Jag förstår till fullo din önskan att slippa elaka kommentarer men vill att du ska veta att du genom dina ord ger tröst och hjälp att bearbeta minnen för andra människor. Jag hoppas få följa med till din blogg om du väljer att låsa den.

Kram från Ibe

Gisan sa...

En massa lördagskramar vill jag ge dig!!!

Anonym sa...

Det är jätteviktigt att du känner att du kan uttrycka dig fritt från hjärtat utan att behöva ta hänsytn till det ena eller andra.

Jag vet andra som låst sin blogg och de har skapat en hotmail-adress med ett namn som inte går att härleda till dem själva. Den adressen har de lagt ut på sin blogg och de som velat har kunnat maila dit och be om lösenordet till den nya bloggen. Då har bloggskrivaren kunnat välja att lämna ut lösenordet till de som den känner igen och litar på och som framträder med namn och adress i sin egen mailadress.
Lycka till med din nya fria blogg!
Ett klart steg framåt tror jag det./ Sylvia

Anonym sa...

Hej, jag har också läst ett bra tag här utan att lämna spår. Du väljer naturligtvis själv hur du gör med din blogg. Jag tror att det kan vara skönt med en låst blogg ett tag, dels kan du skriva av dig och dels kan du få stöd av alla kloka människor som läser här utan att behöva oroa dig för dumskallarna som trycker ner dig.

fideli sa...

Lås den om det känns rätt för dig, dela med dig till dom du väljer, eller gör som jag...Kram

Anonym sa...

Jag kan förstå att du kan känna så, men jag måste också få säga att du skriver så vackert och jag tror att många kan känna tröst i det du sktiver. Det är inte så ifta jag tittar in men skulle sakna dej rejält om du liksom "försvann".

Men känner du att du behöver kunna skriva fritt så är det ju en idé´. Synd bara att många går misste om allt vackert du skriver.

Elisabeth sa...

Till ALLA NI UNDERBARA MÄNNISKOR: Tack är det vackraste ord jag vet. Det minsta ord, men som rymmer det största... tacksamhet.
Jag skulle önska att ni precis nu, när ni läser det här, förstår, och känner hur mycket varje bokstav som ni lämnar här betyder för mig!
TACK till er av hela mitt djupaste hjärta... tack!!
Sen ett av de andra vackraste orden, det är ordet förlåt. Å jag vill säga förlåt till er... att jag inte riktigt orkar vara samma fina bloggvän, och bära er på samma sätt som ni sannerligen bär mig nu! FÖRLÅT till er, men det kommer bättre tider därframme.. det håller jag fast vid!

... och en riktigt stor och varm kram till dig som läser det här nu! Med ödmjukhet... tack för att du vill vara min vän!

Tack och förlåt!

Anonym sa...

Hej vännen
Du kan låsa din blogg och sen bjuda in de som du vill sak kunna läsa din blogg. Alt kan du blogga på wordpress som jag bytte till. Där kan man välja att lösenordsskydda inlägg du inte vill sak vara till allmän läsning.
Det är viktigt, för mig iallafall att kunna skriva det man vill när man vill. kiunna ha sin lilla oas där man kan få kräka av sig.....och få stöd och support från andra. Det viktiga är att man ska kunna skriva utan att behöva cencurera det man skriver.
stor kram till dig min vän

Anonym sa...

Jag tillhör också din anonyma läsarskara. Jag har läst din blogg regelbundet det senaste halvåret och även läst tillbaka till ditt första inlägg, men bara kommenterat någon enstaka gång. Jag känner så för dig och Carolina.
Själv har jag "förlorat" min pappa som efter en stroke drabbats av Afasi och är förlamad i höger kroppshalva. Jag kan till viss del förstå hur det känns för er.
Tråkigt med anonyma, elaka kommentarer. Jag vill jättegärna fortsätta att följa er om jag får.

Anonym sa...

Jag tycker du ska göra som du vill. Men jag tycker en bra idé vore att bara låsa dom inläggen du känner att bara "utvalda" personer ska få läsa. Jag läser din blogg titt som tätt och jag tycker om den så otroligt mycket. Du skriver så bra och känsligt!Jag känner med er när jag skriver och jag vill väldigt gärna kunna fortsätta läsa din blogg. Men det är ju upp till dig. Det är ett önskemål jag har: )
Sedan vill jag gratta dottern! Himla roligt när man kämpat för något och man får cred för det! Roligt att betyg och närvaro gått upp så himla mycket!