fredag 14 augusti 2009

Bilden på näthinnan...

... har bytts ut. Ett tag såg jag honom sitta ute på balkongen och njuta av solen... där borta på boendet. Nu, sedan vi var där senast, svärmor och jag, så har bilden förändrats... nu ser jag honom gå omkring, visserligen glad och nöjd, men inte längre i sina tuffa jeans, sitt guldarmband, sitt snaggade hår, och sina älskade svarta trätofflor. Nu går han omkring i jeansgubbmodellen, utan sitt guldarmband, långt hår, och blåa sandaler.

Det är svårt att se... förändringen. Det är så svårt att bära den bilden.


Ikväll ska vi ha party... Carolina och jag. På ostkrokar, godis och V.
Det är så vi gör för det mesta nu... hittar små pyttasaker för att det ska bli lite roligt. Överleva varje dag. Igår såg vi på Ernst och åt limpmackor. I övrig så var det som vanligt... Carolina och jag. Pratade med mamma och svärmor i telefon. Pratade också länge med en bloggvän... en underbar kämpe... och en förebild.

Jag brukar säga till Carolina att vi är överlevnadskonstnärer. Men jag tänker också på det som assistenten på soc (hon som ska hjälpa mig att få en "vän") sa: "Hur starka vi än är, så behöver vi alla input som fyller på... så vi orkar vara starka i det svåra... vänner, glädje, skratt, roligheter... sånt som ger ny styrka."
Carolina och jag har Ernst och ostkrokar....

8 kommentarer:

trollmor sa...

Det blir säkert mysigt.Själv ska jag nog bara vara med mig själv ikväll. (gubben jobbar som vanligt och dottern i stan med en kompis)
Det ska bli skönt.Vad passar damen bäst ons el tors em/o kväll ?
Ja ,jag har tänkt vara ledig mest hela dan av nån av de dagarna.
Då ska vi ut en sväng om jag får hålla dig på sträckbänken lite.Hi hi..
Kram på dig
ewa

Di sa...

ja det är små "livlinor" av småsaker som binder vår väg emellanåt, och ja, tiden med barnen betyder oerhört mycket! Kramar till er båda!

kicki sa...

Min vän,min goa vän...tack för att du finns, jag blir glad varje gång jag ser att du varit inne hos mej. Klart jag förstår att du är inne och läser och självfallet så är det så att man inte behöver lämna kommentar varje gång, det gör inte jag heller, och jag är inne nästan varje dag hos dej, hoppas du känner av mej där ändå. Ha det så smaskigt med ostkrokarna tillsammans med dottern ikväll...
som vanligt skickar jag den där goa kramen.

kicki sa...

Glömde att säga dej, de gula hallonen smakar himmelskt, mycket godare än de röda, solgula, smaskiga...
kramen igen

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Oj jisses rätt, alla behöver vi input för att vara hjältar eller bara så starka vi behöver vara.

Varför är det gubbjeans, inget armband etc??? De ska väl hjälpa honom att upprätthålla sig själv så mycket som det önskas eller är det av säkerhetsskäl??? F-låt, nu lägger jag mig i saker jag inte har med att göra men det är saker jag arbetade mycket med med min personal innan jag blev sjuk så därför blir jag nyfiken...

Stora kramar till dig min vän!!!
Om du har lust så maila mig på mlejonungenathotmail.com, det skulle vara roligt!!! Kraam!!!

Elisabeth sa...

Trollmor: Du är en fena på det där sträckbänkstänket... och som vanligt så blir jag ju väldigt nyfiken... och glad förstås!! Varm kram..

Di: Ja, de där livlinorna... och ibland brukar jag undra hur ofta det är som jag inte ser att de är just det... livlinor. Men dig ser jag... du är det för mig! Varm kram..

Kicki: TACK för att DU finns! Å jag känner att du finns där... som om vi har skapat en bro på något sätt! Å nog vet du att jag gärna skulle ha velat provsmaka dessa hallon... Varm kram..

Gnällspikar och livsflanörer: Vad himla roligt att höra ifrån dig, min vän. Vad glad jag blev!

Sen... när det gäller SE... och hur hans yttre förändrats.
Den underbara och fantastiska personalen gör precis allt de bara kan för att det ska bli så bra som möjligt, och för att SE, så långt det är möjligt, ska få vara den person han alltid har varit, och är. Men byxorna har varit tvunget... han har gått upp rätt mycket i vikt. Armbandet har nog SE tagit av sig själv, och förlagt någonstans. Har vi tur så hittar vi det, annars så är det inte så mycket att göra åt. Å det var ju faktiskt lite på mitt ansvar känner jag... jag kunde ju ha tagit hem armbandet tidigare, precis som jag gjorde med hans klocka. Håret... ja, det är ett aber! De brukar ha en frisör där som kommer och klipper de boende, men SE:s hår växer oftast ut väldigt fort. Nu kan han ju inte gå till frissan var 6:e vecka som han gjorde förut...

Ja, lite så... men jag ska maila dig sen! Absolut!! Varm kram...

Eleonora sa...

Så rart ni hittar på för att roa er på kvällarna. Och även om TVn inte visar speciellt bra program just nu, så är det ett gott sällskap. Hoppas du såg Cold Mountain - den var bra tycker jag. Jag är så glad att ni har varandra. Kramis

Elisabeth sa...

Eleonora: Ja, det har du alldeles rätt i, min vän... tv:n är ett utomordentligt bra sällskap! Nej, jag såg inte Cold Mountain... vi har sett den förut.
Visst är jag också glad och tacksam över att vi har varandra - men det räcker inte nu. Det måste in annat också... frågan är bara vad? Varm kram..