Till Anonym: Tack snälla vän! Jag tror att alla människor har förmågan att ge... det är bara det att vi ibland låser in det goda och vackra inom oss. Vi får hjälpas åt så att det blir en bättre värld. Kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Du har så otroligt mycket att ge.Man tror på en bättre värld när
man läser din blogg. Önskar bara fler vore som du.Tack.A
Till Anonym: Tack snälla vän! Jag tror att alla människor har förmågan att ge... det är bara det att vi ibland låser in det goda och vackra inom oss. Vi får hjälpas åt så att det blir en bättre värld. Kram..
Skicka en kommentar