tisdag 11 augusti 2009

... och den har gått förbi.

Ingenting hände med den dagen. Måndagen. Carolina och jag. Pratade med mamma i telefon. Var och köpte limpa. Åt kräm. Diskade. Tusen tankar. Ensamma. Överlevde.

Idag är det tisdag. Det känns lite bättre... eller åtminstone inte så eländigt som igår. Men jag ringde nyss och bokade om tandläkarbesöket tillsammans med SE. Fick en ny tid längre fram. Ringde sen på sjöjungfrun och bokade om. Pratade också en stund med SE.... om vädret, om att han bara hade fått kaffe på morgonen (men jag vet att han fått frukost), om att han, när jag frågade vad han skulle göra idag, bara skulle fixa lite och sen skulle han komma hem. Det gör ont när han säger det... komma hem.
Det är också svårt att höra.... att han får allt svårare att hitta ord, och ibland blir det bara en mix av alla ord på en gång. Som om han söker det rätta ordet... men ut kommer någonting helt annat.
(Men jag tror inte att han är medveten om hur fel det blir.... jag hör ju det.)
Idag var det mycket så...

Har också pratat med svärmor på morgonen. Hon ville veta om paketet kommit fram.... paketet med kläder som hon skickat till SE. I lördags ringde hon och berättade att nu hade hon varit och köpt lite nya kläder åt SE. Inte kunde jag säga till henne att han har kläder... både det och det har han gott om. Hon är ju mamma. Hon vill ju se om sin son. Helt naturligt.
Så när kläderna kommer så ska jag åka ut till SE... och så ringer vi till henne... så hon hör att det blev bra. Viktigt.

Idag ska jag ta en promenad upp till mamma. Carolina ska städa/möblera om sitt rum.

.........

Egentligen skulle jag skriva om avstämningsmöte... framtid.... rädsla. Men jag MÅSTE bara försöka att ta en dag i taget här. Någe annat går inte... att överleva en dag i taget är arbete nog nu. Mitt i det här.
Sen tänker jag mycket på läkaren, den där "ja, det finns ju de som har det värre än du-läkaren". Jag vet inte vad jag ska göra med honom.... jag behöver adrenalin.

Avstämningsmötet är den 1 september.
Man måste gömma mycket för att orka.

5 kommentarer:

trollmor sa...

En tanke slog mig att du står för lugnet och stillheten på någotvis.
Hos oss är det jakt på tiden vareviga dag.Tror alltid det ska bli bättre med tid nästa vecka.
Här råder det totalkaos just nu. Dottern håller på att flytta ur sin lägenhet och det betyder lådor och möbler överallt,dessutom är hon förskyld och det är lika med kort stubin.Undrar just vem som städar ut lägenheten? Hon åker på söndag.Nästa vecka nån kväll ska vi göra en grej?!Jag mailar el sms.
Jag behöver komma ifrån lite innan jag får spader.
Kramis ewa

Anonym sa...

Från det ena till det andra...innan jag började skriva min kommentar läste jag Trollmors kommentar och slogs av likheten i hennes och min situation (även om det var 4 månader sedan nu)...

Tillbaka till ditt inlägg: jag kan förstå att du försöker jämna väg så mycket du kan, för dotter och för svärmor, men i längden kan det nog bli för tung börda för dig.
Du har ju fullt sjå med att jämna väg för dig själv, eller hur?

Den där läkaren ska få med mig att göra om han någon gång mer vågar yttra liknande uttalande som han gjorde!
Kräv en annan läkare om han fortsätter i samma spår, man måste inte fortsätta hos samma hela tiden.

Tänker på dig och Carolina, mycket!
Kramar om!
Hur det än är, måste du tänka på dig själv i första rummet. Du måste det, för att orka.
Det kan låta egoistiskt, men tyvärr är det nödvändigt.

chaos sa...

En dag i taget... det är en bra strategi. Man kan inte alltid orka planera långt fram i tiden. Ett litet steg i taget räcker så bra.

Håller dessutom med trollmor om att du står för stillheten och lugnet. Själv håller jag på att stressa ihjäl mig. Försöker dra ned på förväntningar och måsten, men är nog fast i ekorrhjulet...

Sköt om dig, vännen! Hoppas din onsdag blir en bra dag, fylld med varma solstrålar och "braiga" saker!

Stor varm kram (för att du är du!)!

Anonym sa...

Självklart ska du byta läkare, du har full rätt att göra det. Kontakta din hälsocentral och prata med en sköterska så ordnar det sig. Det är ett krav att man ska känna förtroende för sin läkare. Lycka till!

/Kicki

Eleonora sa...

Ja då har du grejat med tandläkarbesöket. Så bra!

Gulliga svärmor/mamma som skickat paket med nya kläder. Klart hon vill visa att hon också tar hand om sin son, även om han inte behöver dem kanske. Men jag tror att SE kommer att bli glad att få nya fina kläder och känna dem på kroppen!

Hur går det med "nyanskaffning" av läkare?? Det är en nödvändighet för dig!! Du MÅSTE ha någon som du känner förtroende för.

Hoppas Caroline fick fint/finare i sitt ommöblerade rum. Det är kul att möblera om. Det finns så många olika lösningar på hur man ska ställa möblerna och ibland kan man bli helt låst vid en idé, som kanske inte är den bästa - så det är bara att pröva om igen.

Ha det gott! Kram