Ljusglimtar x 5...

... har det varit. Fast stavningen ser lite annorlunda ut.
Foppa-tofflor, restaurangbesök, bondens marknad, hjortronsylt, och morotsmarmelad.
Ljusglimtar...

Igår förmiddag kom lilla barnbarnets mamma E hit. Med sig hade hon både gofika och present. Hon hade inte behövt ha med sig vare sig det ena eller det andra.... bara att hon kom var ju glimtigt nog. Presenten, ett par snygga röda foppa-tofflor, hade hon köpt till mig, för att, som hon sa: "ja, nu kan du ju slänga dom där vita trasskorna". Hon syftade på mina skönaste vita trätofflor som stod i hallen.... mina absoluta favoritskor... men lika absolut så trasiga!
Tack snälla snälla E.... för att du kom, för gofika, och för de snygga röda skorna! En ljusglimt...

Å så den här mamman och pappan jag har... de fantastiska. Jag vet inte riktigt var de får den här kraften ifrån nu... kraften att alltid orka "vilja hjälpa". Jag tycker de har så nog av sitt eget... mamma är inte frisk... och varje dag så ser jag ju.... hennes hjärta som jag vet går allt sämre, hennes KOL som hon försöker att inte låtsas om... hennes allt större intag av mediciner... hennes skakningar... hennes... ja, jag kan hålla på länge och berätta om min lilla mamma... och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte är orolig för henne... jag ser ju. Jag ser ju...
Pappa, den starka och orädde... hennes riddare på den vita hästen... ja, han skulle glatt bära henne genom vilken storm som helst... vilket han ju faktiskt har gjort ganska länge nu. "Jo, men det är ju min tur nu..." brukar han säga, med den där självklara, och den där "vadå-det-är-väl-inget-märkvärdigt-rösten" som man brukar ha när kärleken övervinner allt. Amor vincit omnia... och i deras fall har den övervunnit mycket! Jag kan bara beundra honom... och mamma med förstås!

Igår bjöd de på restaurang. Alla i familjen blev bjudna på restaurang Maria.. "och nu tar ni vad ni vill ha... nu ska vi ha det lite festligt!" sa mamma. Bestämt.
Pappa var som en liten tomte, sprang och fixade bord, pratade med personalen, lotsade oss dit vi skulle sitta, och hade samtidigt fullständigt koll på att allt skulle bli så bra som möjligt för mamma...
... och maten... ja, den var fantastiskt god! Lövbit... en sådan där som nästan smälte i munnen. Med olika såser, grönsaker, och olika sorters potatis till. Som avslutning bjöds vi sedan på kaffe och kaka.
När jag satt där... så tittade jag på mamma och pappa, som satt där bredvid varandra... såg hur pappa hjälpte mamma att skära upp köttet... såg hur han ställt undan sin egen tallrik för att hjälpa henne först... såg hur hon log mot honom...och så hörde jag henne säga: "Tack gubben min, nu klarar jag mig nog själv". Stolt och ömt. Då först tog han sin egen tallrik...
Tack snälla mamma och pappa... för att jag fick dela den stunden med er. Den ska jag spara i mitt inre... som sagt, Amor vincit omnia. Tack också för en underbart god middag... tack snälla! 1 ljusglimt...

Å så en gång till... den här fantastiska mamman och pappan. Idag ringde de och frågade om jag hade lust att följa med på "Bondens marknad". En marknad med lokala förtecken... där man kan köpa allt från potatis och rädisor... till marmelader och amerikanskt fläsk. Eller få sig en strömmingsmacka om man är hungrig...
Visst ville jag det.... så tillsammans åkte vi ner till stan, och gick där en bra stund. Hittade både det ena och det andra...
... och sen åkte vi hem till mig och fikade. (De hade som vanligt fikabröd med sig...) 1 ljusglimt...

Hjortronsylt... köpte jag på marknaden. Lyxigt kändes det nästan... men glass med varm hjortronsylt är bland det godaste jag vet. 1 ljusglimt...

Morotsmarmelad... köpte jag också på marknaden. Med krusbär och kanel i... och som var väldig god. 1 ljusglimt...


Så.... sammantaget så blev det 5 vackra ljusglimtar under de här dagarna. Vackra, och viktiga... speciellt ikväll då det inte känns riktigt så ljusglimtigt. För jag håller på att träna inför det som jag också vet måste komma.... den dagen jag blir helt själv. Den dagen då Carolina lyfter sina vingar fullt ut...
... och i eftermiddag så var hon hembjuden till en klasskompis och de skulle tillsammans fixa middag, och sen skulle de gå och lyssna på någon gratis konsert nere på stan. Men nu när jag tänker efter... trots att jag tränar... så är det ju faktiskt också en ljusglimt.... en stor, stor sådan... att hennes liv går den väg den ska gå.