söndag 2 augusti 2009

Två tomater...



... har jag plockat in från min tomatplanta idag. Jag höll dem i handen, som lite glad och stolt över att det kommit något från min lilla planta på balkongen.... och så plötsligt såg jag någonting annat..... de var två. Två.

Å det är märkligt det här med ett och två. Man ser dessa siffror ur lite olika perspektiv beroende på var man befinner sig i livet. Om man är en etta eller en tvåa.... typ.

Innan jag mötte SE så var två ett trist tal. Överallt, precis överallt, så tyckte jag mig se par som gick och höll varandra i hand, som satt tätt tillsammans, som dansade tillsammans, som bodde tillsammans osv osv. Siffran ett var än tristare... jag var ju en sådan.

Sen kom SE... och då, "poff" så försvann alla de där paren. Nu såg jag dem nästan aldrig. Som om allt vad tvåsamhet hette bara försvann, och där min medvetenhet inte alls registrerade varken ettor eller tvåor.

Så blev SE sjuk. Jag blev ensam... vilket jag blev långt långt innan han fick sin diagnos. Å då... med samma sorts "poff" så har nu både ettorna och tvåorna kommit smygande tillbaka. Å mest, allra allra mest, så är det nu tvåorna jag ser. För nu är jag en etta igen.

Märkligt är vad det är....!

..........

Carolina varit med kompisen PH på Nolia idag. Roligt för henne....

3 kommentarer:

Nina sa...

Njae... håller inte riktigt med om att du är en "etta" igen. Du har ju SE kvar. Även om det är som det är med honom. Mer en "ett och ett halvt" då :) Fast jag förstår hur du tänker.

Härligt med tomaterna. Själv kastade jag lite blommor från min inglasade balkong. De hade fått odjur (inte mina hundar, som var odjuren).

Kraaam!

Eleonora sa...

Just så är det med ettor och tvåor och jag förstår precis vad du säger. Men samtidigt som Nina säger "Ett och ½ då".

Vilka härliga tomater, jag odlade inga i år heller, fast tanken var att göra det.

Tack för långt mail, har svarat. Välkommen också in till mig idag.

Måndag och ny vecka att göra nåt´vettigt av. Kors vad tiden går!

Kram till er

Carina sa...

Länge sen jag skrev en rad här men nu är det så dags igen tänkte komma med ett litet lästips till er båda men kanske mest till Carolina. I vår morgontidning finns ett reportage om en ung tjej vars pappa och får diagnosen alzheimers, hennes tankar och dikter som hon skrivit.....kanske kan man känna igen sig tänker jag.
Kram kram Carina