Jag är så glad över att få läsa, att du själv tycker att det går åt ett bra håll, kan man säga så, men i alla fall åt ett håll som du själv tycker också är bra. Trevlig helg!
aNCAN: Tack snälla! Ja, någon mästerfotograf kan jag ju verkligen inte utge mig för att vara...och absolut inte om man jämför med dig! Jag tror att det är så att vi ständigt ges gåvor av olika slag... som nu en ljusboll... som vägleder, visar, tröstar, och bär i det svåra. Det är bara det att vi sällan har förmågan att uppfatta det... och inte ser det som den gåva det faktiskt är. Kram..
sAMTAL FRÅN MIN TRÄDGÅRD: Tack snälla! Jag blir verkligen så himla glad, när jag läser att någon blir glad för vår skull. Tack min vän.. och ja, nu går det åt rätt håll... mot ljus igen. Kram..
tINA: Men oj! Tack snälla! Men någon ljusboll är jag då rakt inte... möjligen en längre stör, som saknar sina ljusa slingor! Men dina ord värmer... och du lyser upp världen, inte bara för mig, utan för många, vet jag ju. Så du är väl en ljusboll om någon... Kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Bilden av ett ljus- som vill visa vägen till andra världar kanske...eller till andra mål...
VACKERT som tusan iallafall :)
Jag är så glad över att få läsa, att du själv tycker att det går åt ett bra håll, kan man säga så, men i alla fall åt ett håll som du själv tycker också är bra.
Trevlig helg!
Hej vännen!!
Det kunde lika gärna vara DU på den bilden!! Hela du lyser upp min värld!!!
Kram Tina
aNCAN: Tack snälla! Ja, någon mästerfotograf kan jag ju verkligen inte utge mig för att vara...och absolut inte om man jämför med dig! Jag tror att det är så att vi ständigt ges gåvor av olika slag... som nu en ljusboll... som vägleder, visar, tröstar, och bär i det svåra. Det är bara det att vi sällan har förmågan att uppfatta det... och inte ser det som den gåva det faktiskt är. Kram..
sAMTAL FRÅN MIN TRÄDGÅRD: Tack snälla! Jag blir verkligen så himla glad, när jag läser att någon blir glad för vår skull. Tack min vän.. och ja, nu går det åt rätt håll... mot ljus igen. Kram..
tINA: Men oj! Tack snälla! Men någon ljusboll är jag då rakt inte... möjligen en längre stör, som saknar sina ljusa slingor! Men dina ord värmer... och du lyser upp världen, inte bara för mig, utan för många, vet jag ju. Så du är väl en ljusboll om någon... Kram..
Skicka en kommentar