... hjälp mig.
Hjälp mig de mornar när min längtan blir för svår.
Hjälp mig när jag vaknar på morgonen och han har varit hos mig hela natten.
Hjälp mig när jag ännu känner doften av hans rakvatten på kudden.
Hjälp mig när jag kan känna hans fot kittla min fot här under täcket.
Hjälp mig när hans hand stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
Hjälp mig när jag känner hans orakade kind mot min.
Hjälp mig när jag hör honom viska "hörru gumman... jag tror vi tar en kojdag idag".
Å hjälp mig mest när jag stryker handen över den tomma kudden och slår upp ögonen.
(Det får stå kvar.)
..........
Tack Gud. Jag vet ju att du hör bön. Nu klev Carolina nyss upp... och idag ska vi gå ner till bryggan vid älven, och kanske köpa med oss en glass från Max. Helgen har varit bra, med mina mått mätt. Igår var vi ner på biblioteket och lånade film. Carolina köpte två plommon hos torghandlaren. Å vi dukade, som vanligt, fint för två i köket, och åt pasta med tonfisksås. Kvällen blev de dåliga filmernas kväll... men vi skrattade åt eländet och sa: "Ja, detta blir nog de eländiga filmernas sommar!"
Å jag undrar om det är vi som är dåliga på att låna rätt filmer, eller om de faktiskt bara har deppsega filmer på biblioteket.
Men nu ska jag spela "Sommar sommar sommar..." på hög volym, och hoppa i duschen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
HAr du någon du kan prata med? Du låter ju väldigt deprimerad nämligen... Jag verkligen lider med dig och jag tycker det är bra att du inte tar bort det du skriver som VERKLIGEN speglar ditt inre. Att mista någon som ändå finns kvar fast i en skepnad som man inte känner igen, måste vara hemskt...
Hoppas du söker hjälp om du mår alltför dåligt.
Många kramar!
rENÉE: Jag brukar ibland skriva om "den lyckliga sorgens längtan". Vilket oftast är de gånger jag besöker honom, eller pratar med honom på telefon. Å då jag är lycklig med det lilla som finns kvar...
Sedan finns det denna sorgens längtan... den som finns där annars. Den som vill ha honom nära och frisk igen. Å den som finns när jag nu måste lära mig att livet måste gå vidare utan honom.
Tack för din omtanke.. och jag har både min kontaktperson och lösningsfokuserade samtal att ta till om det skulle bli alltför tungt. Men jag tycker nog att jag fixar det rätt bra hittills... Kram..
Tack för din oerhört fina kommentar hos mig.. blev nästan generad.. och jag som känt att min blogg går på sparlåga blev väldigt glad över att du hittar saker som ger dig nåt..
Kramar
Skicka en kommentar