... för en underbar dag, och för allt jag har fått idag". De orden inleder min ramsa varje kväll, när jag har knäppt mina händer. För så är det... jag har så oändligt mycket att vara tacksam för också. Varje dag sker små under... det gäller bara att ibland får man lov att leta lite extra.
Men speciellt tydligt blir det när man nu hör om olyckan i Piteå. En pappa, en mamma, och ett barn som mister livet i en bilkrasch, och på en tusendels sekund förintas en hel familj, och de två överlevande barnen förlorar det käraste de ägde.
Jag är så tacksam för den familj jag får ha... tack käre fader!
..........
Jag är ofta ganska trött nu. Dagarna är vikta för Carolina, och därför blir det inte så mycket med skrivet. Men några saker ska jag komma ihåg:
Pappa som ringde i helgen. Nu borde väl inte det vara så mycket att orda om... men det var faktiskt så himla roligt att han bara ringde för att prata en stund. Om tipsspel och mamma... om lillebror och trist väder... och annat sådant där världsligt viktigt.
Då pappa inte är den som ringer särskilt ofta, och bara om det är någe speciellt... så kommer jag att spara det här samtalet som ett av mina finaste minnen med pappa.
Två dagar av solande och fika med sonens familj i Hagaparken här utanför. Så där vackert, varmt och underbart som man bara kan ha med de som står nära ens hjärta... och som ger flagnande armar.
Underbara lilla kämpande svärmor som inte är så pigg nu. Å hur jag vill att SE skulle ha varit frisk, så att vi hade kunnat prata om det tillsammans... och delat det.
Mamma som är kvar på sjukhuset. Stort hematom som bara vill blöda, och infektion i urinvägarna som gör att de inte släpper hem henne. Men hon är vid gott mod...
..........
Nu ska vi snart se Van Veetereen och äta Fruxo... "å tänk att jag faktiskt kan göra det", tänker jag. "Tack snälla snälla för det... det finns många som inte får sitta tillsamman ikväll", tänker jag också.
6 kommentarer:
"Om man kan vara tacksam för lite -då har man mycket att vara tacksam för"
Dessa rader kom för mig när jag läte det du skrivit här.
Kramar till er
Vackert, tårögd läser jag din skrift idag....//c
Det är en lycka att bara ha någon att "sitta tillsammans" med! Har man ingen - måste det gå det med.
Roligt att pappa ringde bara för att prata bort en stund. Det förstår jag att du uppskattade.
Synd bara om mamma att det har tillstött så mycket annat. Men det är väl så det blir när man är äldre och mer mottaglig för infektioner o dyl.
Tacksamhet - såväl i det lilla som i det stora - är något som har försvunnit för många personer. Varför ska en del ha så svårt att säga tack - det är ju både bekräftelse och uppskattning till givaren. Mest är det nog ungdomar som glömmer bort sig - även om det sitter med i uppfostran, tar man så mycket för givet .....
Tack för din rara hälsning. Alltid välkommet det vet du och kom igen när du har tid och ork. Kram kram
Ett jättestort tack för att jag får läsa din jättefina och personliga blogg. Jag tror att din blogg betyder väldigt mycket,är väldigt viktig och nödvändig för dig i din situation. Jag tror också att den betyder mycket för oss som läser den. Alla människor har otroligt mycket inom sig men det är inte alla som har gåvan att skriva om det som du gör. Tack! Kram Åsa
Men visst är det väl för hemskt att en familj splittrades så där! Den lilla bejbisen kommer kanske inte att minnas då mkt när hon blir stor men 10 åringen....om hon överlever...vilket hemskt uppvaknande hon får. Det gråter i mitt hjärta när jag tänker på det. Vi ska verkligan vara tacksamma för dem vi kan sitta tillsammans med och se tv eller äta middag.../Kram
bOLLEBYGDSBO: Jag tror också att man i tider av svårt lär sig vad som är viktigt - och inte. Å jag vet att du, min vän, är lika tacksam för det lilla, som för det stora... och du har dessutom också detta obändiga stycke av styrka! Kram..
cAJA: Tack snälla! Tårar berättar ofta om det som göms inom oss... Kram..
eLEONORA: Ja, min vän... och ofta har jag inte riktigt kläm på vad det är tänkt att man ska lära sig av just ensamheten? Min åsikt i den frågan, trots att det "måste gå det med" som du skriver, så är det att ingen enda människa skulle behöva vara ensam.
Ett naivt tänk kanske, men jag tror inte att människan är skapad för att leva ensam.
Tack och förlåt är de finaste ord vi har... och visst kan du ha rätt i att det kanske sitter i uppfostran, men jag tror också att vi idag har det så bra, att vi tar mycket för självklart. Att vi helt enkelt inte förstår att varje liten pyttigaste del av vårt liv är en gåva... Kram..
åSA: Men snälla... hur ska jag kunna tacka för så fina ord? Jag känner hur förlägen jag blir när jag läser... men tack snälla snälla du, av hela mitt hjärta!OM något jag skriver kan vara till lite "bärhjälp" för någon annan... det är väl den högsta lyckan ändå... att få finnas där för någon annan. Tack också för alla dina böner för oss! DET är för mig någonting helt fantastiskt, och magiskt... att någon ber för en! Kram..
kAJSA: Ja, jag kan bara hålla med dig, du härliga lilla "hönsmamma"! Å jag vet ju, då du är en mamma med stort stort hjärta, både för dina och andras barn, så förstår jag ju att olyckan måste göra bara så ont i dig! Vi får skicka en bön ditupp, att allt måtte bli bra för de små barnen i framtiden... Kram..
Skicka en kommentar