torsdag 15 juli 2010

Man blir så stark...

... som man måste. Skrev min bloggvän Bloggblad i sin kommentar.
Precis så är det, och det gäller nog för de flesta av oss.
Å här måste det gälla hela tiden nu... man blir så stark som man måste.

Pappa ringde igår kväll och berättade att operationen gått bra. Tack Gud. Men jag tänker ofta ofta... hur länge ska hennes hjärta orka? Nu är det den långa rehabiliteringsvägen tillbaka igen...

Det är svårt. Sorg som ska bäras både för det som är.. och det som var. Å mest av allt så önskar jag att SE vore hemma...

.........

Carolina berättade att hon drömt om SE inatt. Att det hade varit jul... och att hon hade suttit och väntat på tomten. Så fick hon veta att det var SE som skulle komma och vara tomte... och hur ledsen hon hade blivit för det... hon ville INTE att han skulle vara tomte. Han skulle komma hem och vara pappa... och inte någon tomte med tomtemask på, som hon inte kunde se.
Å med den känslan hade hon sen vaknat...

En dröm som säger mycket, tycker jag...

..........

Igår var vi ut med min vän M. Var barnvakt några timmar på eftermiddagen till barnbarnet David... eller rättare sagt, Carolina var den som tog mest hand om honom. De spelade spel och var till lekparken... och jag tror att det blev en lite roligare eftermiddag för dem båda två.

Nu ska jag bli så stark som jag måste... hoppa i duschen... diska och städa undan lite... gå på Rk och jobba några timmar. Carolina ska träffa sin kompis Vicka på stan idag. Å ikväll har vi "SommarErnst" på teven.

5 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Finns mycket jag skulle vilja skriva här nu, men nöjer mig med att ge er en stor styrkekram.

Ruta Ett sa...

Tittar bara in som hastigast med lite varma kramar...

Eleonora sa...

Har skrivit ett långt svar och något gick snett när jag skulle skicka det. Har det kommit fram?
Många kramar

Kersti sa...

Varma tankar.

Eleonora sa...

Tydligen kom inte mitt svar fram!
Skrev där: Så ledsamt om din mamma och vilkn tur att du var där!!! Hoppas verkliggen att hon ska slippa ha ont och att hon snart ska få komma hem igen. Jobbigt också för pappa - men nog måste han ha uppskattat att du var där när det hände - så snabbt hjälpen kom till plats.

Hoppas allt är väl med dig och Carolina. Ha det gott i värmen - kramar från Eleonora