torsdag 16 september 2010

Jag brukar aldrig...

... stiga upp mitt i natten, för att skriva ner någe jag drömt. Men nu var det tvunget.. jag vet inte varför... mer än att den behövde få skrivas.

Jag och Sven-Erik var hos min syster utanför Övik. I drömmen var han än sjukare... och gick omkring och lekte med de andra barnen, vilka nu det var, och lekte.
Rätt som det var så ringde hans syster från Sthlm på min mobil, och ville prata med honom... och jag gav honom telefonen och satte honom i min systers sovrum, så att han skulle få prata ifred.
Efter en stund kom han ut i köket... fortfarande pratandes i telefon. Jag förstod inte ett ord av vad han sa, och inte hon heller förstod jag. Men så insåg jag att samtalet var över, och han skulle försöka säga hej då... men då var det som om han inte visste hur han skulle säga och göra just det... säga hej då... så istället så knäppte han bara av mitt i en mening... och så tog han telefonen och pussade flera gånger på den istället.

Så tänkte jag att jag skulle ringa och berätta det för henne, hon måste ju ha blivit förvånad när han bara knäppte bort henne. Men att han ändå sagt hej då... fast på sitt sätt. Men jag kom inte ihåg hennes telefonnummer, utan försökte hitta återuppringningsknappen istället... och hur jag än försökte så hittade jag den inte.
Då kom Sven-Erik och lyfte upp mig... och vände mig... skakade mig... skrattade och sa: "Jag vill... jag vill... jag vill!"

Så vaknade jag. Nyss. Å nu ska jag försöka somna om igen... med känslan av vemod känner jag. Men nu har jag iallafalla skrivit ner det viktiga... och det finns sparat imorgon.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Sov så gott igen, kära Du ~~~ jag hoppas att Du kan det &hearts:

Eva

Renée sa...

På natten bearbetar hjärnan allt... Alla tankar du har, all sorg du har... Ett tag drömde jag hela tiden att jag flyttade... Kunde inte förstå alls men jag tror att jag liksom flyttade från mitt någorlunda friska liv till mitt nuvarande sjuka liv...
Kramar till dig!