torsdag 30 september 2010

"Kör så det ryker"...

... brukar man säga när något ska gå fort och snabbt.
Jag gör det rätt ofta... med livet som ska levas nu.
Kör så det ryker... för att slippa tänka.

Ser honom sitta därute på balkongen, och njuta av solen. Han sitter ensam. Fingrarna plockar hela tiden. Han bara är.

Det är ögonblicksbilden som etsat sig fast på näthinnan nu... från mitt senaste besök hos SE.

Idag har jag diskat, duschat, betalat räkningar, varit ut med Pontus P, fikat med Carro, städat lite på toan... ja, så. Då har jag kört lite så det ryker ganska bra, och jag har sluppit bilden.

Jag är ju inte där.

2 kommentarer:

Jessica sa...

"Han bara är". På något sätt känns det trösterikt ändå, din beskrivning. Oron och smärtan är inte hans, omedvetenheten blir ett skyddande bomullstäcke. På gott och ont.

Sedan att oron och smärtan blir din och C's, är svårare att se en mening i. Hoppas att du har en lika strålande höstdag hos dig som jag har här, och att ljuset och färgerna kan lindra något.

Anna sa...

Ibland är det bästa att stanna upp även om det är det jobbigaste. Men för att orka så måste man fly från det jobbiga ibland också.