Natten är här...

... och jag sitter som vanligt i rumssoffan och skriver. Carolina sa godnatt för en stund sedan, och Pontus P har somnat på min säng.
Ljuset på bordet brinner, lyktan på balkongen lyser, och lite tyst spelar "White Cristmas" i bakgrunden. Helgen är slut... och jag med.

Egentligen vet jag inte riktigt hur jag ska skriva... då minnet inte vill minnas det nu i natten. Men det är viktigt. Minnas pratet vi hade idag... Carolina och jag... på den fina höstpromenaden bort till loppisen. Då, när hon kanske kände det säkert att våga säga det där svåraste... då, när det var tryggt för henne att prata om pappa... då, när hon tog mod till sig, och sa, i ett och samma andetag... hur mycket hon gruvade för att åka till pappa... hur hon ville minnas honom som han var... och hur hemsk hon kände sig som kände så här.

Jag strök henne över ryggen, och valde mina ord så försiktigt jag kunde. För det här var stora och viktiga ord som hon ville dela med mig. Talade om för henne hur oerhört stark och modig jag tyckte att hon var som vågade berätta hur hon kände. Talade om för henne att det är det som kallas mod... att våga stå för det man känner. Och jag sa till henne att hon inte fick gå omkring och må dåligt över det hon nyss berättat... inte ha dåligt samvete... för "du vet att pappa skulle må mycket mycket sämre än du om han visste att du gick omkring och mådde dåligt!"
Jo, det visste hon... lite tystlåtet sådär.

Sen blev resten av promenaden fram till loppisen en minnesresa... ingen ledsen sådan... utan mer de viktiga och roliga minnena från det som bara dom två hade delat... fikat på Café Victoria... Sven-Eriks sätt att läsa sagorna på... tårtorna dom brukade göra... och många andra viktigaste minnen. Berättade hon om.

Det blev en viktig dag det här... en dag som handlade om mod. Å än fast jag alltid försöker att tänka bort alla tankar och känslor på SE när jag ska gå och sova, så känner jag värmen just nu från det jag skrivit om... minnena från oss. Om oss. (Å det är ju det jag inte vill känna när jag ska sova... som nu... )

Sov gott.

........

Glömde nästan att skriva att Jonas med lilla familjen var hit och fikade på eftermiddagen. Det var himla roligt...
Mindre roligt är att mamma inte är så pigg. Jag hade tänkt bjuda dem på middag idag.. men mamma orkade inte. Jag pratar med henne på telefon varje dag, och jag hör hennes oro.