Torsdagmorgon...

... och vi är uppe med tuppen. Liksom igår så har vi lovat mamma att vara där klockan 10.

Igår var vi där mest hela dagen. Hon är piggare på förmiddagen, och så lycklig över att hon på morgonen orkat stå bredvid sängen lite, och suttit i en stol och fått tvätta sig lite. Men hon är rosslig i bröstet, och har mycket slem.
Eftermiddagen går lite sämre, och läkarna tycker inte att hon får undan vätskan som hela tiden vill samlas i kroppen. Vilket man också ser på hennes ben och fötter som är alldeles för svullna.
Nu vill de sätta in ytterligare medicin för att få bort vätskan.
Vi hjälper henne med maten, då hon har svårt att få i sig den själv. Ingen feber idag, men lite hög temp. Blodtrycket lågt, men stabilt.

Men hon har ett obändigt hopp att hon snart ska vara hemma igen... och vi peppar på.

Pappa dyker också upp och är hon henne. Han har så ont i sina fötter, och efter prover, och undersökning av läkare så visar det sig att han har en infektion i foten. Stackars pappa... han har väl så nog ändå, tänker jag.

Vår lillebror Fredrik dyker också upp en stund. Min syster bjuder på lunch i restaurangen... tack snälla!

På eftermiddagen åker vi hem för att äta lite.... och sen upp en sväng till mamma igen.
Pappa är där... och hjälper henne att äta lite välling, som är allt hon får i sig.

Vid 7-tiden åker vi till min systerdotter som har bjudit hem oss på kaffe. Det var roligt att se hur fint de har i sitt hus.

Hem och bara sova.... och som sagt, idag hos mamma igen.