söndag 21 oktober 2007

Söndagmorgon...

Jag sitter ensam i sängen och skriver... kaffekoppen är tom...

Sven-Erik kom och väckte mig tidigt! (Han är ofta uppe före mig på helgerna.. och knackar på dörren när han tycker att jag ska kliva upp! "Vill du ha kaffe?", är det första han säger! Inte godmorgon... hej, eller nu är det dags att vakna, utan han frågar om jag vill ha kaffe.)
Men vi fikade inte tillsammans idag...

Språket blir allt torftigare för SE... korthugget och mer fåordigt. Från att tidigare ha pratat mer, fast med tydliga problem att uttala många ord, till att nu prata allt mindre... ! Inte så att han är knäpptyst, men man märker det alltmer nu, förändringen... korta svar eller så ingenting alls... lätta, enkla ord nu...

Jag sitter ensam i sängen och skriver... SE har gått och lagt sig igen, Jonas och lille David gick alldeles nyss upp till morfar och mormor, och Carolina har inte stigit upp än!

Det känns lite tungt just nu, här i sängen... o jag vet inte riktigt varför! Men det är bara just nu.... för i samma sekund som "huset vaknar" så är det flaggan i topp som gäller! Kanske det surmulna gråvädret gör sitt till för ett litet deppläge, eller kanske är det tanken på... ja, jag vet inte riktigt, men det känns ensamt... så himla sorgligt ensamt emellanåt! Det gör ont också... att se förändringarna... att se hur man hela tiden, sakta och säkert, förlorar en bit till av någon... att hela tiden måsta ställa om sig efter de nya förändringarna... det blir allt svårare att låtsas en normal vardag... förlora en bit till av någon... jag vill inte se... jag vill inte se!!

Nu måste jag gå ner varje natt och släcka Tv:n, radion och lyset i hans rum... han snarkar och sover så gott. Och varje morgon (utom helgen då...) när jag väcker honom, så måste jag släcka dem igen... förutom lampan då....
Varför gör han så nu? Han som alltid velat ha tyst och mörkt när han ska sova... nu ska det vara ljud och ljus dygnet runt! Är han otrygg... rädd... eller är det bara något han fått för sig? Hur ska man veta det? Jag har frågat honom... men antingen så svarar han helt enkelt inte, eller så säger han att jag har fel... ! Många som har en demens sitter ju väldigt ofta framför tv:n, och det gör även SE... men på natten?

Så många frågor... som aldrig kommer att få något svar!

Sorg... detta förhatliga och skrämmande ord... men just nu ett stort och viktigt ord på många sätt! För det är inte bara min sorg jag bär... det är även SE:s och Carolinas...! Sorg över så så mycket..!
Vart tog alla vägen? Alla som sade sig stå oss så nära...! Vi hade behövt dem nu...! Men jag vet ju hur det är... flera anhöriga till dementa har berättat för mig hur vänner och släktingar bara har försvunnit... att de har gått stora kroken när de mött dem... att de inte har hälsat på.. osv osv. För ganska länge sen så ringde SE till en släkting till mig, och det var frun som svarade: "Nej, du han är inte inne", svarade hon när SE frågade efter min släkting. Samtidigt hörde SE denne släkting i bakgrunden, som sa till frun: "Säg att jag inte är inne".
Säg att jag inte är inne.... de orden, den händelsen berättar SE om än idag. Jag förstår att det tog honom hårt..! Så hårt att han minns det än....

Nej, nu är Carolina uppe.... och jag ska ta hand om henne! Nu är det en ny dag... vi hissar flaggan i topp! Nu får det vara slut på depp och funderingar...punkt. Igår var en bra dag.. Jonas tog med sig SE på bilutställning, Boppers och tårta... och jag och Carolina fikade på Coop... och idag ska bli en lika bra dag... har jag bestämt!

Så... upp och bädda sängen!!

15 kommentarer:

Anonym sa...

Du är fantastisk Elisabeth att hantera situationen som du gör. Du ser vad sjukdomen gör med SE och hur han bit för bit försvinner som du beskriver det! Det är viktigt att göra som du gör att det inte får ta överhanden de som håller på att hända...Det är bra ta med med Carolina ut och fika med Carolina och ge dig det du behöver nu! Få komma bort från vardagen emellanåt för att få perspektiv. Unna dig och Carolina att åka och göra något riktigt roligt och bara vara för stunden! Visst är det hemskt att se att när nöden är som störst då sviker de som man har trott har stått en nära! Jag tänker då på ordspråket i nöden prövas vännen... Det är verkligen sant! Jag önskar dig allt gott Elisabeth och sänder hälsningar till Carolina och SE.

Anonym sa...

Ta vara på er idag, hoppas ni kan få en lika fin dag som igår...som du säger bara bita ihop och försöka...kramen på dej från kicki

Anonym sa...

Ja du Elisabeth.. livet är inte lätt att förstå sig på så många sanningar som är svåra att lösa och sätta ord på.
Att de era vänder kappan är så sorgsligt, men tyvärr är det allt för ofta så.. när det börjar bli för jobbigt, vet kanske inte den och den hur de ska bete sig..
Likadant här många gånger ser bevis på det runt om mig.
Idag reser min mamma med lillbrossan till Lund för att installera sig.. i morgon bittida kl. 8.00 operationen.. Jag går här som en ägga sjuk höna runt runt.. Var med henne igår hela dagen så var mamma hos oss på kvällen och åt o myste lite.. Tre trappor upp.. jag trodde då aldrig hon skulle klara det, men det gick envis som hon är..
Börjar tackla av med andfåddhet mer och mer nu så det är fint den där op blir av nu.. sedan får tiden utvisa..
Ha de fint o kramar om

Christina sa...

Det är hemskt när vännerna vänder ryggen till bara för att man blir sjuk, det är ju då de behövs....
Var får du all din styrka ifrån?
Du är en otrolig kvinna Elisabeth och jag beundrar dig verkligen.
Hoppas att ni får en bra söndag min vän
Kramkram

Kajsa sa...

Kan inte fatta hur du orkar! Denna berättelse som ju är från verkliga livet skulle med all säkerhet hjälpa många andra i samma situation. Gör den till en bok!/Kram

Dennis Alexis Hellström sa...

Jag tycker att det är jättebra att Rowling låtit en karaktär komma ut. Det behövs. Jag förstår inte varför du låter så agressiv i din kommentar. Hon säger att hon alltid har sett honom som homosexuell och bara för att du inte finner det intressant vilken läggning han har så kanske andra gör det? :) Jag som homosexuell till exempel tycker att det är av största intresse att veta vilken läggning personer har. Det är trots allt en del av ens historia.

Hon är författare så varför skulle hon inte få säga det? Det är inget fel med att vara homosexuell. :)

Dennis Alexis Hellström sa...

Förresten. :) I artikeln skriver Rowling att hon läste igenom manuset till den kommande filmen och där berättade Dumbledore om en tjej han varit kär i. Det var därför hon kommenterade det hela med att skriva: "Dumbledore är homosexuell". Så alltså hade han ju berättat i filmen att han är heterosexuell. Varför inte berättade då att han är homosexuell? :)

Eleonora sa...

Det är nog ofta så att människor sviker, därför att dom inte vet hur dom ska hantera saker. Väldigt många försvann från min vänskapskrets i samband med min skilsmässa. Det är så synd att nära och kära inte kan visa mer empati och omsorg om vänner som blir drabbade av sorg. Du är stark som tar dig igenom detta som nu händer.Så ock Carolina. Unna er små stunder utanför hemmets väggar. Det är ni mer än väl värda. Många, många söndagskramer till er båda.

Anonym sa...

*inderlig varme tanker og klemmer*

Ella sa...

Elisabeth. Jag har läst i kapp här för jag har inte riktigt kunnat ta mig hit förrän nu. Suttit med tårar i ögonen och lyssnat på allt du skrivit och... jag önskar så att... allt vore annorlunda, både för dig, SE och Carolina. Ibland undrar jag vad det är egentligen vi ska lära oss av det livet serverar. Förr trodde jag att det fanns en lärdom i allt men nu...

Jag önskar så att du slapp se allt bli sämre och sämre och för evigt gå förlorat, att det fanns vänner runt dig som kunde stötta, lika bra som de kunde när du inte behövde stöd, att du inte bheövde oroa dig över annat än vad du ska ha på dig imorgon, att Carolina inte behövde få gråta...

Jag hoppas så att... det kommer en dag då det känns bättre för er alla. När allt lägger sig till ro liksom... När livet går vidare och ni alla kan känna glädje igen.

Kram

Dubbelörn sa...

Vännen, tänker så mycket på dig, även om jag inte skriver hos dig varje dag.... Har haft både gäster o renovering omkring mig ;).

Så många gånger som mina tankar fastnar i det som är din verklighet... Skalet som är dig så välbekant, den som fyllde dig med kärlek o som var din livskärlek... Nu återstår bara skalet... innehållet blir bara mer oigenkännligt för var dag... Skräcken o vetskapen om detta måste vara en mardröm...

Finns hos dig hela tiden o försöker skicka dig positiv engergi...
Varmaste bamsekramarna till dig

bollebygdsbo sa...

En väldigt....... väldigt vad?
Jag försökte skriva hur jag tänkte om den värld/vardag som ni just nu har.
Men - orden tröt för mig.
Hittar inga bra.
Är kanske lite väl trött efter min härliga helg med barnbarnen för att orka plocka fram de ord jag vill.

Du ska veta, och det vet du säkert, att mina tankar dagligen vandrar upp till er i Umeå.

Kramar - varma sådana - från mig i Bollebygd

Anonym sa...

Var inte rädd för sorgen. men ta det i små bitar. Njut av din dag med Carolina. Försök att göra plats och att tänka på dig.
Många varma tankar i natten

Christina sa...

Pssst viskar god natt till en kär vän
Kram

Anonym sa...

Ville bara kika in och lämna en godnattkram till dig, min kära vän.
*natti natti*