tisdag 23 oktober 2007

Tänd ett ljus...




... och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna
det är mörkt nu
men det blir ljusare igen...

Jag tror på det... alla dagar...




Hade tänkt skriva så mycket mer.. men jag har liksom tappat lite styrfart nu, så det blev bara lite korta rader ikväll...


Sov länge idag... en helvetesnatt med panikångest, ont i magen, malande tankar...

Carolina hemma idag.. hon orkade inte gå! Förstår det.. vi har kramats mycket istället!!

Mamma och Pappa var förbi och fikade.. roligt! SE satt med hela tiden... och skrattade mest!

Ringt geriatriken för mer medicin till SE...

Ringt kuratorn... pratade länge länge med henne. Berättade om den senaste tidens händelser, och att SE blir allt sämre... hans depp och agressivitet, och hans oförmåga att hantera dessa starka känslor... hon skulle prata med SE:s läkare. Kanske försöka med en annan medicin... för att han ska bli lugnare vid dessa toppar... att han blir lite jämnare i humöret! Om inte det fungerar... ja, då kanske vi måste fundera på andra åtgärder. För som jag sa till henne, och som hon höll med om, så här kan vi inte leva längre...!
Beställde även tid hos henne för Carolina...


Eftermiddagen och kvällen som vanligt....

Nu ska jag försöka sova... hör att Tv:n går nere hos SE... och han snarkar för fullt!



Tack... det vackraste ordet till er nu... för så mycket!

5 kommentarer:

Christina sa...

God morgon goa vännen.
Hoppas att du har fått sova gott.
Nej, ni kan ju inte ha det så i längden, det mår ju ingen bra av.
Men jag förstår så väl att det är otroligt svårt.
Hoppas att det ordnar sig för er till det bästa.
Ha en riktigt skön dag vännen min
Kramkram

Anonym sa...

Du är så fantastisk! Du ordnar och fixar och gör allt det rätta för din familj. Jag hoppas att du hittar lite ork och tid att ta hand om dig själv också gumman. Eller allra helst att någon annan kan ta hand om dig lite. Jag önskar att jag kunde det.

Önskar dig en så bra dag som möjligt min starka fantastiska vän.
Största kramen!

Annela sa...

Jag önskar att ni slapp att detta,
det oundvikliga hemska som kommer allt närmare
att alla kunde känna sig trygga, våga slappna av och vila.
Inte behöva vara rädda och förtvivlade, inte undra hur dagen ska bli, inte vara så trötta.
Jag tänker på er ofta.

Anonym sa...

Så bra, vännen att du talade med kuratorn och att Carro ska få komma dit oxå, det behövs nog nu. Jag tycker oxå att det är bra att du verkligen talar om hur "illa" det börjar bli nu, det måste ju finnas alternativ och de kan ju inte veta exakt när det kommer att behövas så de får nog börja jobba lite med det så att det finns till hands om du förstår hur jag menar.

Stora, stora, kramar till dig min vän och en önskan om att din dag ska vara bra idag!!!

Pst! Jag lekte soppgubbe och tömde din soptunna, nedan!!! Nu är det klart att kasta i nytt skräp iden om det behövs!!!

Eleonora sa...

Du är otrolig, klarsynt, stark och hela tiden med enbart varm omtanke för din familj. Det är riktigt, en ensam person kan inte orka med i längden det arbete du utför. Det behövs fler. Hoppas det löser sig. Jag betvivar att annan medicin skulle kunna utföra en större förändring. Jag hoppas jag kan få vara till hjälp mer påtagligt när du orkar och önskar. Sköt om dig min vän och du och Carolina får mina varmaste kramar