... nu. Men ändå lite på rus, och från ett banankartongsland till ett annat, så har vi nu försiktigt gått några kliv i de nya skorna... på den nya stigen... i den nya lägenheten.
Försiktigt nu... så måste vi börja vänja oss... vi två...jag och Carolina...!
En liten del av mig vill våga, och försöker så gott det går att möta en annan vardag... medan en annan del bär på en ständig längtan. Längtan efter det som var hälften av mig...
Vi är tillbaka på Haga, där vi började vår liv i Umeå för 18 år sen... och varje kliv i detta nya som vi tar nu... påminner om en annan tid. Parken ser likadan ut som den alltid har gjort, bensinstationen har visserligen byggts ut... men den finns kvar! Konsum heter numera Coop Nära... och.... ja, det har skett förändringar, precis som i vårt liv... men ändå... känns allting så välbekant och nära... och det känns både tryggt, och gör ont. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den känslan...
I förrgår kväll, när vi gick förbi huset där vi bodde tidigare, så sa Carolina: "Mamma, åh vad jag längar efter pappa nu!" (...och jag riktigt hörde hennes längtan... )
"Jaa, vet du gumman...det gör jag med"... svarade jag, och kände gråtet som hotade. Fick svälja... vårt hus... det hus som min mormor och morfar hade byggt... där sen min morbror bott... och sen... vi... sju år... och nu borta. Bara minnen... Det ... nej, jag skriver inte om det nu.
Vi gick vidare... och pratade länge om det viktigaste... kärleken. Det blev en vemodig kvällspink med Pontus P...
Men vi trivs i lägenheten... en fin, och lite gammaldags trea, med två toaletter och inglasad balkong. Det kommer att bli bra...
Nu ska jag sova... sovet har inte varit så bra senaste tiden... det brukar bli så när man flyttar också...
TACK för.... ja, ni vet! Och mycket...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så härligt att se dig tillbaka redan! :-)
Förstår att det är mycket kluvna känslor nu... Hpåll kvar dina fina minnen. Dom kommer att bli vackra och inte göra fullt så ont. Så skapar du och Carolina nya fina minnen här och nu tillsammans.
Härligt med rader från dig! Så klart att det är blandade känslor. Alla steg är ju både från något och till något nu. Skönt att ni har så fin kontakt du och Carolina. Det kommer hjälpa er framåt. Styrkekramar...
Så skönt att ni kommit så här långt du och Carro. Nu kan du ta det i den takt du själv känner att du orkar. Allt är ju nu flyttat och det nya livet tar sin början.
Jag önskar dig först av allt ro och frid, sedan att du finner dig till rätta i det nya hemmet. Kramar om och önskar bara allt gott som finns till dig.
Tittar in alltför sällan, blir mycket att läsa som berör mitt innersta. Alla dina känslor som är så lätta att känna när man läser just för att du är så otroligt duktig att förmedla dom.
Jag skall bli duktigare att följa upp dina inlägg konsekvent, så kommentarerna från mig får mer innehåll.
Men vet att jag läser & tänker på er.
Jag har skrivit Carpe Diem många miljoner gånger genom livet, men efter jag hittat din blogg så tänker jag på dig var gång jag skriver oerden.
Du & ditt liv har fastnat i mitt ♡
Jag önskar Dig, Carolina, SE & vovven det bästa av allt.
STOR STOR kram Sessan i Oslo
Skönt att höra från dig igen och skönt att ni trivs i er lägenhet.
Allt gott tiller vännen
Kram
Skicka en kommentar