... vad är det? Eller rättare sagt, var är det?
Just nu känns ordet "hem" lite svårt att känna. Var har vi vårt hem just nu?
Vi ska strax gå iväg till Himlastigen 52 och packa ned det sista... det kommer att bli tufft på många sätt.
Hem... var är det? Det vi hade... det vi har nu.... många minnen... mycket nytt... mycket att lämna... som sagt, det kommer att bli tufft idag.
.........
Men... hoppas att ni alla får en underbar dag, med mycket ljus och mycket värme... i era HEM!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hem - ja för mig är det där jag har min säng, mina möbler, mina böcker, - ja alla mina saker. Jag har flyttat rätt många gånger i mina dar, så vart jag än kommer känns det som "hemma" efter bara en kort tid.
Och vart jag än flyttat har jag älskat mitt hem och funnit mig tillrätta. Detsamma händer nog för dig också, om du bara ger dig tid. Kram kram
Kära Elisabeth. Ett hem, ja vad är det?
En del säger ju att ett hem är där man lägger sin hatt:)
Ja om man har någon vill säga.
Men jag tycker ändå att det ligger någonting i det. Ett hem är där man har sina privata saker, sina möbler osv. Ett hem sitter inte i väggarna i det hus man bor i. Jag har tyckt så förr.
Men hur det än är, så i lägenhet, villa eller hur man nu bor, så kommer alltid såsmåningom någon annan att bo inom de väggarna.
Med nya minnen för dem.
Så jag tycker numera att ett hem är där man har sina tillhörigheter och där man känner trygghet. Dit bara man själv - och de andra som bor där såklart- har nyckel. Ert nya hem har all chans att bli en trygg tillvaro och en plats som också såsmåningom kommer att förknippas med minnen. Lycka till Kramar Nalle
När jag flyttade ner till sthlm för länge sen så var hem, mitt föräldrar hem, det jag hade flyttat ifrån. Och sen blev hem både föräldrarhemmet och mitt eget hem...Numera är mitt hem där jag är just nu, där jag trivs och känner värme. Under lång tid bodde vi i ett hem som det var svårt att känna hemkänsla i...lustigt men det var något i väggarna. Som om det bara var ett tillfälligt hem fast vi bodde där länge...
Kramkram och önskar dig en solig dag!
Ewa
Många kramar till dig och carolina ni klarar det här. Ta hand om er/Styrkekramar Tussegumman
Tack för dina fina ord på min blogg. Livet i sig har inget egenvärde - det är hur man lever det som gäller.
Jag är så glad för din och din familjs skull. Maken har det bra, så bra man nu kan ha det med den sjukdomen. Du och dottern får chansen att bygga upp andra liv. Sorgeprocessen finns kvar under lång tid, men du har en beundransvärd förmåga att mitt i sorgen se det positiva. Allt gott till dig Elisabeth! /Sylvia
Vem är det som sjunger: "Home is where I lay my hat..."?
Hemma - är för mig den samling av saker, möbler, minnen som jag bär med mig - allt samlat på det ställe som är min privata sfär.
Har läst din blogg en del och följt din jobbiga resa...nån gång har jag kommenterat.
Det är svårt att skriva nåt bra, för det är svårt att sätta sig in i hur/ni har det.
Men du skriver otroligt bra och många gånger så har tårarna runnit på mig när jag har läst.
Ha en så skön dag det bara går.
/Ninni
Tack för stödet! <3
Hem, det är trygghet, värme, glädje, ja, mycket mycket för mig.
Ditt nya hem kommer att bli det också, det tar bara lite tid.
Önskar dig och Carolina allt gott och hoppas att solen skiner hos er.
Kram min vän
Jag är så himla glad över att jag har ett hem och en frisk familj. man kan inget ta förgivet utan försöka fånga dagen på bästa sätt!/stor och varm kram
Hemma kan vara så mycket.
Hemma kan vara ett hotellrum eller stugan man hyrt. Hemma är där man sover oavsett om det är hemma hemma eller borta hemma.
Hoppas nya hemmet blir ett hemma hemma!
Hem? Det är där jag är var jag än är, konstigt nog..så blir det fort "hem" var jag än bär..har flyttat nästan 20 ggr i mitt liv, gjort 5 nya hem sen 99...så det måste vara där jag är, dit jag bär det jag har med mig..
Tror heller inte att jag flyttat klart i mitt liv..även om sista flytten var tung..mkt tung..så kändes det ändå idag befriande med det nya som kom i den flytten...
STOR kram till dig, och Carolina!
Skicka en kommentar