regnar det. Å det är sådana här dagar jag inte alls vill gå ut med någon Pontus P.
Igår kunde vi sitta på balkongen och fika... skulle inte tro att det blir någe sådant idag! Himlen ser ut som en jämntjock och jämngrå stor stor bommullstuss...
Det är nu jag vill ropa på Sven-Erik, och säga: "Du gubben, kan inte du ta morgonpinken med Pontus P...?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag tycker att det är mysigt med regn. Världen blir så annorlunda då. Så mycket mer... stilla.
Fast kan förstås hålla med om att hundpromenaderna är i längden trevligare när det inte är så blött (speciellt när man har en lurvig hund som blir jätteblöt och då inte luktar hallontårta när han kommer in :)
Du är en av de goda människor! Jag kan förstå glädjen hos din vackra Prinsessa då hon fick sin påse! Det finns nog trots allt nån som skickar ner en liten guldkant då och då. Skickar en stor och varm kram till er båda!/Kajsa
Saknaden...den där vardagssaknaden...den där stora tryggheten i att SE skulle ha kunnat ta över morgonpinken...känner hur saknaden rispar till i hjärtat när jag läser...
Det där lilla, i det stora...den där trygga bubblan...som inte brustit, men som heller inte finns...fast den ändå finns...det ogripbara som gör så...ont...just så landar dina ord hos mig...i eftertänksamhet...insikt om det sköra...i det här livet...
Kram från Eva
När jag var liten så fanns det på landet en liten långhårig tax som gick sin dagliga promenad alldeles själv. !. Han gick förbi vårt hus, så målinriktat. Såg sig för vid gatukorsningen och gick runt kvarteret hem igen. Man kunde ställa klockan efter honom.
Alla sa " Se där kommer han ! ".
Så roligt.
Kanske inget för Pontus P att ta efter, hihi, men en liten historia från förr.
Ha en fin dag idag, trots regnet.
Kramar
Nalle
Igår vräkte regnet ner här, och jag låg inne och läste hela dagen.
I dag hade jag tänkt vara lite mer nyttig, men så fort jag nu kom ner i varv, kände jag hur trött jag egentligen är, så det har blivit mer soffa... och så slocknade jag för en halvtimme. Så skönt och lyxigt.
Jag hoppas innerligt att ni hittar en strategi som funkar att leva med. Får ni ingen hjälp till såna av kuratorn? De brukar vara bra på just det.
Det är bra med regn.
Ja, inte när hunden behöver.. men för trötta själar är det bra med regn!
Man "får" ligga på soffan, dra filten tätt upp ända till nästippen, bara ligga - och vara. Helt legitimt liksom att vara låg. Man kan gråta i kapp med himlen, och jag då som är en knäppgök brukar efter ett tag klä mig i regnkläder och bege mig ut i himlens gråt och känna befrielse av att inte veta om det är himlens eller mina tårar på min kind!
Du finns i mina tankar, kramar från mig.
/Lena
Go´kväll! Tittar in till dig så här lite på kvällskvisten. Det har regnat här också, hela söndagen. Idag har det väl mest varit uppehåll och jag har börjat jobba igen. Katten har precis kommit in och rullar ihop sig för natten.
Sov gott! Maggan
Mossfolk: Jo, jag tycker nog också att det kan vara ganska mysigt med regn... men just när man måste gå en längre promenad i hällande ösregn... då känns det lite tufft! Men jag skattar mig lycklig över att herr Pontus P är relativt nyklippt just nu...! Kram..
Kajsa sa: Tack min vän... men jag är nog inte någon speciellt god människa... jag är bara som de flesta andra, bra ibland, dålig ibland... och försöker göra så gott jag kan! Och ja, jag tror också att det finns någon som skickar ner en guldkant då och då! Kram..
Eva: Du läser så bra mellan mina rader... och vardagssaknaden... tryggheten i det... bubblan som inte brustit...som inte finns...fast ändå finns... precis så är det! Kram..
Nalle: Jag berättade den historien för herr Pontus P... men han verkade inte vilja förstå alls! Men jag tyckte det var en alldeles utomordentligt intelligent hund! Å roligt var det att läsa...! Kram..
Bloggblad: Jo, jag pratar ofta med kuratorn... och hon har ganska bra tänk! Sen är hon kurator på geriatriken... vilket är himla bra, då har hon också speciell insikt och kunskap om hur det är att vara anhörig till någon med denna sjukdom. Soffa lugnt...! Kram..
Lena: Ja, då har du lite samma knäppgök här! Än om jag nu inte gråter särskilt ofta, utan sväljer ner det mesta... så tycker jag det känns ganska bra att göra det när det regnar!
Men visst är det lite konstigt, att det är mer legitimt på någe sätt att vara ledsen när det regnar... och sen när solen skiner, ja, då ska man le och vara glad? Kram..
Maggan i laxå: Vilken klok katt! Jag önskar att jag kunde göra detsamma... men sovet är, som du kanske vet, inte något vidare nu!
Kram..
Hej Vännen
Känns som om det var evigheter sen jag skrev till dig. Har läst de inlägg jag missat och det gör mig så ont, jag blir så ledsen över att veta att ni känner er så ensamma. För din skull, för Carros skull. Samtidigt blir jag SÅ arg för att de människor som borde finnas vid er sida inte finns där. I nöden prövas vännen, säger ju ordspråket. Önskar ibland att det inte var ett helt land mellan oss så att jag hade kunnat finnas mer än bara genom "cyberspace". Komma in på en kopp kaffe eller komma rusande när sorgen är som värst, prata i telefon oavsett tidpunkt.
DET min vän skulle jag vilja göra för dig. Finnas för att försöka lindra er sorg om än bara för en stund.
Vad roligt att ni kunde hitta något som lyste upp er dag, och att Carro fick en massa "godis". Känns gott i ett mammahjärta, och jag kan tänka mig att det kändes extra bra i ditt. Du som verkar vara en sån fin människa.
Varma kramar
Vill bara krama om...
Jessica: Ja, det var mycket som förändrades när SE blev sjuk... vänner och släktingar försvann. Sen när han åkte in på demensboendet, och lämnade oss rent fysiskt... då blev vi verkligt ensamma. Det är ganska tufft med det just nu... så tack snälla snälla du för dina ord av omtanke och värme! Sådana ord lindrar mycket i sorgen...! Kram..
Laila: Det är inte så bara... en kram från dig värmer mycket! Kram tillbaka...
Skicka en kommentar