söndag 13 juli 2008

Tankar som virvlar...

... finns det många av nu. Känslor och tankar av allting som händer, det som har hänt... och framförallt den stora rädslan när tankarna snuddar vid framtiden. Det finns ingen början och inget slut i de strofer som kommer indansande i huvudet på mig... en mitt-i-tanke, eller känsla som spelar upp en liten snutt av tänkande toner... och försvinner lika fort igen! För att lämna plats åt ännu en strof av mitt-i-tänk... det blir lite jobbigt, ska jag säga!

Jag tänker på ensamhet. Jag tror inte på ensamhet. Jag tror inte att vi är skapade för att vara ensamma... eller åtminstone är inte jag skapad för det! Man kan vara ensam på olika sätt... kanske känner man sig ensam trots att man är två... kanske känner man sig ensam utan att ha en livskamrat... kanske känner man sig ensam i vardagen... kanske vill man leva ensam... eller kanske är det ens lott i livet att vara ensam.
... jag var ensam länge fast vi var två, jag är ensam utan min livskamrat, jag känner mig ensam i vardagen, jag vill inte leva ensam... men kanske är det min lott nu...

Jag tänker på varför. Denna eviga fråga... varför! Den fråga som alltid förblir obesvarad när någonting tas ifrån en, när de drömmar man drömde tas ifrån en, när livet tar en helt annan, och eländigare väg än vad man hade bestämt själv... varför???
Konstigt att detta varför blir så stort när livet går fel... för inte blir ens varför särskilt högljutt när det går bra i livet! Då... om man har rätt glasögon på sig... så tar man tacksamt emot det goda i livet istället. Inte frågar man sig särskilt ofta... "varför har just jag det så här bra?"
... jag har ställt frågan... varför... så många gånger nu... och trots att jag vet att något svar, eller någon förklaring, det kommer jag inte att få i detta livet... så fortsätter jag att fråga.. varför...

Jag tänker på vänskap. Vad är det? Vad gör just dig eller mig till en riktig vän? På Wikipedia står det om vänskap: "Vänskap är en relation mellan personer. Denna relation kan grunda sig i tex pålitlighet eller kärlek. Många menar att man i vänskap ska kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter utan att de avslöjas.
Vänskap anses som det finaste bandet mellan många personer i världen.
Eftersom de allra flesta forskarna (psykologiska som biologiska) menar att människan är ett flockdjur, och behöver sociala kontakter med andra människor, så är vänskap väldigt viktigt."

... för mig betyder vänskap också, att ge och ta... att finnas där för någon annan, oavsett vad... att "ge som du känt dig manad i ditt hjärta"... att finnas där i både med- och motgång... det betyder också att någon... kanske... om jag har tur... tackar för att just jag finns till. Just nu så är jag nog inte så mycket på givarsidan... och det stör mig litegrann. Men jag strävar ditåt...!

....

Lite tankar i natten bara... jag är trött och ledsen... o skrivet blev därefter.


Pratade med SE imorse. Han hade inte tid att prata med mig någon längre stund... det var mat på gång!

Jag var ner på stan en liten stund... handlade potatis och sill.

Carolina hade besök av Oskar.

En ensam dag.

6 kommentarer:

mossfolk sa...

Äsch, nu har jag skrivit om ett antal gånger och varje gång blir det en som hel uppsats.
Kontentan var iallafall att vänner är så viktiga!
Delad glädje är dubbel glädje heter det ju.
Och jag tror visst (vet) att när det händer något kan man känna sig ensam även bland vänner. Men att ha någon som lyssnar, vetskapen om att det finns någon som man kan ringa mitt i natten om det skulle vara så, det är en trygghet som lindrar känslan av ensamhet.
Just så.

Hoppas dagen bjuder på många ljusa stunder!
Kram

Anonym sa...

Varför ? Är en fråga som man ofta ställer sig. Det är så mycket som kan styra ordet *varför*,man kan kalla det ödet om man vill.Svaret *därför* dröjer ofta tills man fått ett perspektiv på det som hänt. Det kan ta många många år.
Tills dess måste man nog lämna ordet som det är och inte plåga sig själv med *varför-tänket*.

Ser underbart fint ut där ni varit!
Hoppas denna dag kan bli lika ljus och fin. Tänker på er. Kramar Nalle

bollebygdsbo sa...

Elisabeth.
Nu har jag varit och läst här hos dig.
Jag beundrar både dig och Carolina och mina tankar finns hos er.
Ville skriva några rader här så att ingen tror att jag är helt väck. *ler*

Anonym sa...

En riktig vänn tycker om en även om man visat sin sämsta sida.../Kram

Anonym sa...

Så fint skrivet och så nära det jag gått igenom...frågan varför..ensamheten, och ändå...STOR varm kram för att du delade dina tankar idag..å Carolina är så vacker på korten i förra inlägget...

Anonym sa...

Jag skriver och suddar och skriver och suddar. Jag önskar så att jag hade en säck med kloka uppmuntrande ord att ösa över dig. man jag har inte det. Jag får nöja mig med att bara sitta en stund här hos dig i skymningen. Kram