onsdag 17 september 2008

I december...

... blir jag 48 år.
Mitt liv... han som var mitt liv är borta nu. Fast ändå finns han en bit härifrån... förstår ni? Han är borta... förstår ni? Jag förstår det INTE.....!!

Jag sitter i en lägenhet och förväntas vara stark och klara av det här.
Hur då?
Ensam?
Så stark är ingen... inte ens jag.
När energin för alla "hitta på:n" håller på att sina? Hur gör man då? Jag vet verkligen inte....

Ensam utan honom... det är grymt. Men... hur grymt och svårt det än är... så finns det det som är värre ändå.... nu, i det här....
Det är att måsta möta den ensamheten ensam.... nästan varje dag.
Men det är väl som min pappa säger... jag kan inte kräva något. Inte av nån...

Nej, kanske är det så... men det kostar ingenting att önska och be.

"Käre gode Gud.... kan du skicka hit nån... det är lite för tufft nu?"

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar så att jag bara kunde slänga mig på ett plan och komma till dig... Hade jag den möjligheten Elisabeth så hade jag kommit..... Funnits där hos dig ett par veckor så du bara kunde vara.... Åh, vad jag skulle vilja det.
Du har gett mig så mycket styrka och jag skulle vilja ge tillbaka.... Jag bara hoppas du orkar genom detta gumman.
Massa kramar...

Anonym sa...

Önskar önskar att jag kunde komma snabbt och lätt till dig. Hålla din hand, lyssna. Ta en prommenad.

Hjärtekramar
Ewa

Anonym sa...

Jag önskar att jag kunde titta förbi hos dig lite då och då... men milen är många... så det är bara i tanken jag gör det. Och tanken hjälper inte stort alla gånger.

Många gånger är det faktiskt bättre att se en människa. Att kunna ge en kram. Att bara sitta där och vara sällskap. Man behöver inte ens prata alla gånger... bara vara.

KRAAAM!

Gisan sa...

Men du kräver ju verkligen inte något. Men att önska och be är verkligen inte mer än rätt av dig. det måste du ju få göra. Jag önskar så jag önskar så jag önskar att jag kunde titta över till dig ibland. Stora kramar...

Anonym sa...

att kräva är inte att be, att önska, man måste få önska sig, tänka sig,att man inte är ensam också, för att uppnå målet att inte vara ensam. Att ha tillit till att jag kommer inte att vara ensam hela mitt liv, och att det finns människor, kärlekar, och ett liv för mig, snart ha ett mål. Det är inte att kräva, det är att leva fast livet är tungt vissa dagar. Stor varm kram och du finns i mina tankar..önskar jag kunde hålla om dig i en varm stor trygg kram...en dag...bara finnas där...en stund för dig..men jag finns genom tanken...

Anonym sa...

Ja, jag håller med de andra,,,om jag ändå kunde komma förbi dig, och bara vara,,,, bara sitta, och bara finnas en stund, ett tag, en dag,,, ett år för dig.
Du skulle få prata och älta, gråta och skratta, svära och be,,,och jag skulle finnas där och lyssna på dig,,,,,
,,,,, och säga att det kommer att kännas lättare,,, det kommer,,,,