... det gör jag hela tiden nu. I humöret. Från att det känns... "jo, men det här går nog... det känns ganska bra just nu" till " nej, jag vill inte mer nu... vill inte ha det här skitlivet"! Sen har vi alla femöringar som går från skratt till gråt.... också dom vänder sig på en femöring!
Mina dagar är som det är i huvudet just nu.... lite kaos.
Det är jobbigt att hela tiden vända på sina femöringar...
Men just nu är det en "jo, men det här går nog-känsla..." , det går att sitta här i rumssoffan, slötitta på teven, ha ett tänt ljus... och liksom inte dö av att han inte sitter bredvid mig i fåtöljen. Det går ju.... ensam.
..........
I förmiddags tog jag med mig Pontus P på promenad upp till mamma och pappa. Drack kaffe och pratade bort en stund. Å det var med "jo, men det här går nog-känslan" jag gick dit... drack kaffe och faktiskt träffade någon annan än Carolina... riktigt trevligt var det.
Men sen... på hemvägen... med ett hällande regn som förvarning, eller utlösande faktor... så vände humöret på femöringen.
"Nej, jag vill inte det här... vill inte stå under ett träd med en dyngsur Pontus P... jag vill inte någonting nåt mer ... jävla skit" tänkte jag. Å jag blev så... jag vet inte... men där stod jag bara under trädet, och höll på att börja gråta åt eländet.
Arg och gråtfärdig över "hela livets elände" så struntade jag i hällregnet, drog Pontus P hårt i kopplet, och gick sakta... ja, mycket sakta, hem.
"Skit i att det regnar... det är liks bara skit med allt ändå" tänkte jag.
Nu... i "jo, men det här går nog-kvällen, så skäms jag litegrann. Barnsligt och tjurigt att bete sig så... men just då, just där, så blev det bara så.
Carolina har "tjej-kväll" tillsammans med sig själv. Hon har stängt in sig på rummet, lagt ansiktsmask, dippat morötter och chips... och ser nu på tjejfilm. (Hon behövde "få vara lite själv", som hon sa. Jag kan förstå det...!)
Snart är det lördag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
mmm, jag förstår faktiskt hur du menar med att vända på en femöring.
Det är jobbigt men nödvändigt att låta sig göra det, stå under ett träd och tjura åt regnet eller under samma träd och le mot solen.
En person sa till mig en gång att
" låter man sig inte vara ledsen och sur så kan man ju inte veta när man är glad och nöjd.."
kramar
anette
Nästan varje inlägg här förklarar ju just den känslan du beskriver. Små ljuspunkter blandade med sorg och vemod.
Ändå kände jag mig glad när jag läste ikapp inläggen här nu. Det fanns så många små positiva saker mitt i allt det andra.
Det är något alldeles obegripligt, det som drabbat er. Men jag är alldeles helt övertygad om att både du och Carolina fixar det!
Ibland måste man få vara lite barnslig och tjurig. Även som vuxen. Och ibland måste man vara ledsen, för om du aldrig är ledsen så kan du inte heller vara strålande glad...
Tycker ändå att du gör framsteg. Även om du kanske inte märker det. Små steg... åt rätt håll.
Du har fått en stor prövning, och det känns.. helt naturligt att det känns. Du klarar det, det vet jag... du är på g. Men många jobbiga stunder finns kvar. Varje gång ska du veta... så finns en kram som väntar på dig, en styrkekram.
Japp Elisabeth, du är stark, du är en bra person, du har många som tänker på dig här.
Svar till det du skrev i min blogg: Jodå, jag är både praktisk och teknisk... och logisk... jag är som en dator, har någon lite halvt spydigt sagt. När jag får blomma ut och vara mig själv så sägs jag vara en multitalang.
Du menar "xhtml"... det kan jag inte... inte än i alla fall... men får jag chansen så ska jag lära mig det med. Jag älskar att lära och kunna själv.
Kram på dig!
Hej Elisabeth, tycker inte du ska skämmas för att du blev arg å sur.
Barnslig och tjurig som du utrycker det måste du få vara ibland.Föresten alla måste tillåta sig det. Aldrig bra att stänga in känslor. Jag önskar att din och Carolinas lördag blir fin. (Svänger med mitt trollspö, som jag önskar att jag hade.) Kramar Nalle
Ugnsrostade grönsaker/rotfrukter är hur enkelt som helst.
På med ugnen på 200 om du har varmluftsugn, annars 225 grader.
Skala och dela grönsakerna/rotfrukterna i bitar efter hur lång tid det ungefär tar att tillaga dem. Ringla över lite olja och salt efter smak.
det tar ca 25 minuter om man vill ha det lite "tuggigt".
Frysta wokgrönsaker funkar också, det är bara att exprimentera :)
Smaklig måltid, dipsåsen är vanlig "chips-dippa"
Tänk att han sa så till dej! Vad härligt det måste ha kännts att få höra det! En lycklig stund!/Kram
Nej! Det är inte barnsligt och tjurigt. Det är mänskligt att inte vilja fastna i ensamheten och saknaden, att inte vilja ta ett enda steg till i det. Och när man lever mitt i en sorg och ett elände, oavsett hur länge det varat, så blir det just så, skrattet kan utan förvarning förvandlas till gråt. Det är inte tjurigt, det är att ta hand om sina känslor, att låta dom finnas, att inte förminska sig själv åtminstone på det området. Att gå från glädjen och gemenskapen och veta hur tomheten låter när man kliver in genom dörren...det gör ont...
Å dessa nedrans femöringar som kan få humöret att vända. Har de inte förstått att femöringar har utgått??? Kramar...
Att vara vuxen innebär att man vågar släppa fram barnet i sig...så sa alltid min mamma...det är väl precis det Du vågar göra!!!
Har tittat förbi här några gånger men inte hittat orden...jag kanske inte gör det nu heller men vill ändå lämna ett spår!!
Jag tror Du gör många en stor tjänst genom att berätta om Din vardag...som är så svår för oss andra att förstå...men tack vare Din blogg så förstår åtminstone jag en liten bit mer av livet!!
<3 kram <3
Hej Elisabeth!
Tittar in så här på kvällskvisten och vill inget annat än att önska dig och Carolina en riktigt bra helg. Önskar er allt gott!
Kram från Maggan
Tack snälla för snälla ord på min blogg. Förstår helt klart att du inte har tid och ork att engagera dig i bloggvärlden.. ville bara tala om att jag följer dig via bloggen. Självklart är du är välkommen tillbaka till min blogg närhelst du önskar men ta det med ro och när det passar dig.
Kram från Liv
Men Elisabeth, visst får du tjura.
Släpp ut alla dina känslor det är bra.
Man skall inte stänga in dem för då blir det bara värre.
Det är naturligt att du känner sådär.
Önskar er en skön söndag vännen
Kramkram
Skicka en kommentar