Finns det någon...

... som tycker att det är roligt att skura på en tisdagmorgon?
Nej, jag kan inte tänka mig det...

Men jag tycker det fungerar bra till att hålla sand och tänk borta! Men även att diska, tvätta några maskiner, plocka ihop tvätt, bädda sängen hjälper till att fokusera på annat. Tråkigt göra? Ja, hur mycket som helst... men som sagt... det fyller en funktion.

Jag skrev tidigare om att jag måste "backa bandet" lite. Inte gå på i ullstrumporna och tro att livet ska bli så himla glatt och ljust bara så där hipsvips... och det försöker jag göra nu. Som en gyllene regel försöker jag nu hålla "en sak per dag". RK tisdagar och torsdagar. Min vän M (kontaktpersonen) onsdagar och fredagar.
Så får det bli nu ett tag framöver... jag har inte ork för mer. Mina myrsteg måste få vara just det... myrsteg. Det är som att lära sig gå igen...
En annan gyllene regel, och som jag hållit fast vid länge, är att försöka se, hur mörkt det än är, det allra minsta lilla pyttiga ljus för dagen. Som nu t ex... att solen skiner. Carolina är på skolan. Pontus P är nyklippt. Jag har tvättat. Å ska koka mig en påtår strax...

Sen pratar och fantiserar vi ju nu en hel del om det förestående "Togatåget"! Å jag måste le när jag tänker på Carolina... "mamma, vet du hur mycket kändisar det kommer att vara där!!"... har hon sagt några gånger nu. "Jo, jag vet..." har jag sagt... fast egentligen har jag bara koll på Adam Alsing. Men det har väl med åldern att göra... det smäller nog högre med kändisfaktorn när man är 19 jämfört med 49... gissar jag. Men oavsett kändisar... vi har sagt det flera gånger nu... den här resan betyder för oss att "bara få komma bort ett tag, och slippa tänka!"

Men det tar energi också, märker jag. Att hela tiden fokusera på nuet i rädsla för att alldeles förlora det lilla man har kvar... och kanske alldeles förlora sig själv... det tar på. Å det är väl också därför som den här resan till Sthlm med togatåg, kändisar och kuligt känns så himla viktigt... jag slipper leta pyttiga ljus. Då finns de ju där... i Sthlm.... och inte så pyttiga heller! Sen att tanken bakom togatåget handlar om att samla in pengar till forskning för Alzheimer... ja, jag skriver inte mer om det... men alla vet ju att jag har en dotter. Idag finns inget botemedel.

Men det går... för att jag har bestämt det. Sen att jag ligger döslut i soffan varje kväll... ja, det får väl vara så också då!

..........

Egentligen så skulle jag velat skriva så mycket annat som jag bär på. Sådant som är svårt. Sven-Erik. Min familj. Men det får vara lite just nu... åtminstone idag.

..........

"Lilla lilla gubben min" tänker jag nu. Jag har precis lagt på luren. De ringde alldeles nyss från Tomtebo och frågade om jag ville följa med när de ska åka till Ålidhemskyrkan den 6 maj. En torsdageftermiddag... då jag ska vara på RK.
Å jag vet inte... hur ska jag lösa det här? Jag vill ju så gärna följa med honom... vara med honom... sitta där i kyrkan... vi tillsammans... stämningsfullt, och med gofika sen. Vill mer än livet själv.. men orkar jag? Å hur löser jag det med Rk?
"Lilla lilla gubben min" tänker jag igen nu. Jag vill ju vara med dig... och räcka till för dig. Å så sitter jag bara här och lipar istället....