Tänk vad lite livet behöver ge en ibland för att det ska bli skönt och bra, som ett litet ord från en underbar kvinna.Tack E för dina ord, och hos dig, även om jag inte kommenterar så ofta...du finns ändå hos mig! varma kramar och tänk vad du kan trolla med små medel...det är sånt som är kvalite en solig dag vid vattnet!
dIQUEEN: Tack snälla, och jag önskar jag kunde ge alla människor så mycket mycket mer än jag kan just nu. Jag missar så många, och så mycket... "Underbar"? Nja, det vet jag väl inte om jag är.. men jag blir så himla glad om JAG kan göra någe bra för någon annan. Å att få finnas i någons inre, är väl den vackraste och mest bärande omtanke man kan få... tack snälla snälla! Å som jag sa... du finns hos mig. Kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Tänk vad lite livet behöver ge en ibland för att det ska bli skönt och bra, som ett litet ord från en underbar kvinna.Tack E för dina ord, och hos dig, även om jag inte kommenterar så ofta...du finns ändå hos mig! varma kramar och tänk vad du kan trolla med små medel...det är sånt som är kvalite en solig dag vid vattnet!
dIQUEEN: Tack snälla, och jag önskar jag kunde ge alla människor så mycket mycket mer än jag kan just nu. Jag missar så många, och så mycket...
"Underbar"? Nja, det vet jag väl inte om jag är.. men jag blir så himla glad om JAG kan göra någe bra för någon annan. Å att få finnas i någons inre, är väl den vackraste och mest bärande omtanke man kan få... tack snälla snälla! Å som jag sa... du finns hos mig. Kram..
Skicka en kommentar